4 x Novellix

COVER_elin_wagner_rgb-1Elin Wägner är en författare jag har stött på och läst innan (i det ofta så fantastiska klassikerträsket) och gillat. De blå silkesstrumporna, som handlar om ett modigt kvinnligt försök att vara lite rolig, men ändå allvarlig, i ett mansdominerat samhälle, är inget undantag:

”‘Detta är de rätta strumporna. Skicka dem till Haparanda.’
Lappen lade jag in i paketet, och så skrev jag generaldirektörens namn och adress utanpå.” (sid. 9).

Det finns en hel del att diskutera i novellen även idag, det finns mycket att ta på, men jag har också en känsla av att typerna av män som Wägner skildrar går att hitta på flera ställen i samhället idag – på gott och på ont…


De blå silkesstrumporna
Författare: Elin Wägner
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890968
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


9789175890746Agatha Christie har jag numer bekantat mig med genom en fjärde novell – Ett vattentätt alibi. Det här är en novell i klass med Marple-upplevelsen jag fått hittills: Alltså att det handlar om en spännande historia som samtidigt är mysig.

”‘Hon skriver: ‘Jag skickar er bevis på att jag var på två olika ställen vid en och samma tidpunkt. Enligt den ena historien åt jag middag ensam på restaurangen Bon Temps i Soho, åkte till Duke’s Theatre och hade vickning med en vän, mr le Marchant på Savoy – men jag bodde också på Torquay och kom inte tillbaka till London förrän morgonen därpå. Ert jobb är att ta reda på vilken av historierna som är sann och hur jag lyckades med den andra.'” (sid. 9).

Jag gillar ändå den här novellen på flera sätt – just för att den är mysig och kanske den mysigaste och gulligaste av de fyra Christie-novellerna jag läst då den inte innehåller mord – och det är en liten kärlekshistoria och allra högst beroende av svaret på kluringen i citatet ovan… Sedan kan jag inte låta bli att tycka att lösningen kanske känns lite väl enkel på ett vis, men man kan faktiskt inte uppfinna hjulet igen…


Ett vattentätt alibi
Författare: Agatha Christie
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890746
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


COVER_agnes_von_krusenstjerna_rgbJa, sedan vi en helt ny bekantskap för min del – Agnes von Krusenstjerna med novellen Snigeln och flickan. Flickan Rosa är huvudpersonen i novellen, och jag gillar inte minst skildringen av Rosas relationer på olika vis (till föräldrarna, syskonen, inte minst till sin docka), som vi får ta del av en höstdag på lantstället:

”Hon tryckte sin docka intill sig, som hon varit rädd att hennes lilla barn skulle förkyla sig. Här var mycket, mycket kallare än inne i staden.” (sid. 7).

Det här är en vacker, skör, vemodig, rar, oskyldig, och en rad andra adjektiv, berättelse som på något sätt nästlar sig nära hjärtat. Jag känner förvånansvärt mycket mer när jag läser berättelsen än vad jag från början trott.


Snigeln och flickan
Författare: Agnes von Krusenstjerna
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890951
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


COVER_stig_dagerman_rgbStig Dagerman är ytterligare en författare jag stött på och läst något av innan – och – i just Dagermans fall så har jag läst fler av hans noveller tidigare. Snöblandat regn är ny för mig. Novellen berättas ur ett barns perspektiv, men man ser mycket outtalat som en vuxen läsare:

”Jag ska aldrig glömma den här dan när det regnar, när vi blastar morötter, när det blir snöblandat regn och när faster från Amerika kommer.” (sid. 12).

Viss finns den en hel del här att analysera och att prata om… Men någonstans kan jag inte hjälpa att känna mig lite besviken då det finns andra noveller av Dagerman som jag gillat mycket mer än den här (även om jag känner igen svärtan som kan återfinnas i novellerna av olika laddning)…


Snöblandat regn
Författare: Stig Dagerman
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890937
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Nordisk utmaning: Gäster från månen och andra berättelser

En färöiska författare omfattar månadens nordiska utmaning av. Efter en hel del letande på biblioteket kom jag fram till att de efter lite undersökning hade Heinesen i hyllorna, varav William var den enda som inte var utlånad. Jag valde att läsa tre noveller ur hans novellsamling Gäster från månen och andra berättelser som innehåller noveller från 1957-1980.

Gäster från månen

Novellen är en blandning av något som kan uppfattas som saga och lite av en urtidsskildring. En trollkvinna, pyssling och mångubbe figurerar i en naturskön färöisk miljö. Han beskriver nämnda trion:

”Denna märkliga treklöver förde ett hemlighetsfullt dubbelliv: dels var de dröm- och sägengestalter, dels också helt förnimbara människor.”

Men den korta novellen är också en blandning av Heinesens barndomsminnen och saga eller fantasi…

Jungrufödelsen

Detta är en lite längre novell, om man jämför med den förstnämnda. Den utspelar sig på havet mellan Island och Föröarna och alla repliker och själva resan i sig är parenteser på ett sätt då fokuset och titeln egentligen ligger på akterjungfrun, som är gravid i åttonde, snart nioende månaden och svimmar i den pågående beskrivningen av båten och dess miljö, varav perpsektivet och fokuset snart ändras. Mitt i aktergunget och sjösjukan, får hon värkar…

Dimmornas hus

Novellen är bokens sista novell. Den har samma karaktär som novellen boken fått sitt namn ifrån. Det är mer tydligt här att detta kan ha hänt, samtidigt som vi får indikationer på att Dimmornas hus, där Heinesen påstår sig ha sett sin mor som ung, kanske bara är dröm i vaket eller icke-vaket tillstånd.

Att det skulle vara hjärnan som spökar indikerar Heinesen själv genom att nämna Freud och det hans teori säger om Oidipus-komplexet. Var gränsen mellan det verkliga och det antaget inbillade går, är svårt att säga…

Överlag kan jag säga att jag tycker att Heinesens sätt att skriva påminner lite om de noveller vi läst i utbildningen av Stig Dagerman, trots att de här novellerna är skrivet på ett mer gammeldags sätt och utan samma logik som jag tycker mig finna hos Dagerman. Jag kan inte riktigt säga varför jag upplever Heinesen på ett sätt förvirrande, men jag tror att det delvis är på grund av hans språk, meningsbyggnad och kanske också lite hans tendenser att leka med verklighet – fantasi. För mig skapas inga klargöringar…

Jag hittar till exempel inte fram till hans befriamde humor, som baksidan nämner. Kanske skulle jag hitta den med lite hjälp att tolka William Heinesen, och kanske återfinns en viss humor om jag bara hade förstått och sett logiken och inte förvirringen med de replikväxlingar eller dialoger som återfinns i Jungfrufödelsen. Hur som helst förstår jag ordvitsen med titeln. Då flickan som är gravid arbetar som akterjungfru och dessutom inte vill säga vem pappan är – som att det inte finns någon. Fast jag kan ana mig till indikationer på att pappan finns bland de andra anställda…