Summer Readin’ Tag

Hos Nelly på Nellons bokblogg sparade jag för lite sedan ett inlägg rörande Summer Readin’ Tag. Jag har sett att flera besvarat denna tag på egna bloggar genom videos, men jag tänkte besvara taggen genom ett hederligt blogginlägg. Observera att mina svar inte nödvändigtvis i sig är ”somriga böcker” eller ”somrig läsning” som sådan.

Taggen lyder:

9789163878626[1]SOL – En bok som gjorde dig alldeles varm inombords. En bok som gjort mig riktigt varm inombords är språkligt sprudlande Född fenomenal av Josephine Bornebusch exempelvis. Jag faller kanske inte alltid för bara sockersött och varma berättelser på så vis, utan märker att jag oftast gillar varma berättelser med mörka stänk, eller någon form av vardaglig gråskala… Men Född fenomenal är en bok jag minns som värmande inombords på flera vis.

GLASS – En bok som börjar bra men som sedan smälter och blir lite för jobbig att hantera. Hmf, här blir jag något osäker, men kanske är Stoner av John Williams ett bra exempel? Många böcker av liknande karaktär lägger jag inte ens på minnet… Men den här tyckte jag verkade bra, spännande, lovande och i slutändan tyckte jag att den här romanen hyfsat snabbt visade sig bli alldeles för vardagligt, trist och grått…

1015857KALL DRYCK – En bok som blev något nytt och uppfriskande för dig. Jag blev uppfriskad av nyligen utläsa Nattsagor för sömnlösa av Johanna Wester. Språket, språket, språket är största anledningen och jag tyckte hennes roman var en roman av mer nyskapande karaktär!

SKUGGA – En rolig bok med en seriös underton. Här kan jag väl allmänt tänka mig Fredrik Backman som ett fint exempel och med det sagt exempelvis En man som heter Ove. Här finns humorn, överdriften och samtidigt vardagen, det seriösa och det delvis jobbiga som kommer med livet, känslorna, tankarna och relationerna.

UTLANDSSEMESTER – En bok som utspelar sig i ett annat land än Sverige. Utlandssemestern går enligt mig gärna till ”Harry Potter”. Harry Potters världar blir ju utlandssemester på flera plan om det vore möjligt att få uppleva alla dimensioner, upplevelser och miljön som kommer med denna lockande serie. Jag skulle kanske inte vilja uppleva Harry Potter-världen med exakt alla äventyrliga krökar som Harry Potter, men den världen!

imagesNL6GC9AHHAVET – En stor bok som du var rädd att påbörja men som du sedan älskade ändå. Detta skulle kunna vara en hem del böcker. Exempel på rädd-att-påbörja-bok är ju alla former av uppföljare eller andra böcker än debuterna hos älskade författare. En sådan bok att kvala in är exempelvis Jenny Jägerfelds Jag är ju så jävla easy going.

SOMMARREGN – En bok som gjorde dig ledsen. En bok som gjort mig ledsen, men som också är fylld av så mycket kärlek, skönhet och känslor i sig, är valfri titel i Jobas Gardells serie ”Torka aldrig tårar utan handskar”.

FÅGELKVITTER – En bok som var så mysig att du skulle kunna läsa från den varje morgon innan du stiger upp ur sängen. Jag skulle nog kunna tänka mig Tony DiTerlizzis och Holly Blacks ”Spiderwick” eller ”Bortom Spiderwick” i så fall – pick one bara. Det är mysiga böcker och berättelser både för mindre och större läsare (ja, även om det är en tänkt serie kapitelböcker för främst yngre).

UTEBIO – En bok-till-filmadaption som du ser fram emot att se i sommar. Den film jag sett fram emot att se är avslutande filmen i ”Hunger Games”-serien. Den såg jag också med sambon väldigt nyligen och det kändes ändå som en väldigt okej avslutning och det ser fint ut i filmhyllan att ha alla filmer numer.

alena-omslagSOMMARMINNEN – Den bästa boken du läste förra sommaren. Den titeln tar Kim W. Anderssons Alena hem från förra sommaren. Trots allt blod. Det var sommarens absolut största wow-läsning och seriealbumet är bara så snyggt gjort – verkligen allt (!) – och den kom även upp i förra årets toppitopp för hela året och blev därmed en av årets absolut bästa läs!

Annonser

Bok blir film: ”Divergent” och ”Catching Fire”

Nu har jag sett två filmer baserade på böcker den senaste tiden. Jag har sett Catching Fire (”Hunger Games”) tillsammans med min lillasyster och jag har också sett Divergent med sambon. Jag har inte läst alla böcker i ”Hunger Games”-trilogin – endast den första. Och i ”Divergent”-trilogin har jag läst två av de tre böckerna som finns, vilket alltså innebär att jag har läst boken som filmatiserats i fall två, men alltså inte i fall ett.


Catching-Fire_poster[1]Catching Fire kan jag inte relatera till boken. Men jag kan säga att jag tycker att det är en film som lockar in mig och som fortsätter i samma anda som Hunger Games.

Jag tycker om skådespelarna och känner att alla spelar sin roll väl, särskilt med tanke på den ram som ges i den dystopiska värld som allt utspelar sig i. Jag tycker också att filmen presenterar något som passar även oss som inte läst boken innan vi sett filmen. Det är inte alltid man känner det när det är frågan om en film baserad på en bok.

Jag ser verkligen fram emot nästkommande film, men känner att jag personligen har blivit för lat för att läsa ikapp mig vad gäller böckerna. Min lillasyster håller tummarna för att hon ska få gå på bio och kunna se film tre (då hon hoppas på 11-årsgräns). Jag kan även meddela att denna trilogi (och film ett och två) fått henne att börja läsa trilogin på svenska (till skillnad från mig).


Divergent[1]Divergent har jag läst. Det gjorde jag redan i somras (jag läste också Insurgent). Och med detta kan jag relatera till boken och filmen.

Jag tycker med detta sagt att filmen är en bra tolkning av boken. Jag var först lite kritisk till skådespelarna då jag delvis inte kunnat se framför mig om de skulle passa – främst Tris. Men jag tycker också att jag köper valen av skådespelare trots allt när jag nu sett filmen. Jag ser en del olikheter mellan boken och filmen, som sig bör… Men det känns ändå som okej avvägningar och jag kan se att valen man gjort antagligen har varit för spänningens vinning, för att göra filmen raskare än boken.

Jag har läst att det finns vissa tankar om att man inte förklarar samhället i Divergent särskilt mycket i filmen. Och så kan det möjligtvis vara, men jag tycker samtidigt att man inte riktigt förklarar så mycket i boken heller (egentligen) och mig stör det inte personligen. Jag kan tycka att det är skönt att inte veta för mycket. Sambon hade inga problem att förstå ramberättelsen och han frågade faktiskt om det kommer komma fler filmer i serien…

Här ser jag också fram emot en fortsättning.


P som i Populärt

imageDagens bokstav P får representeras av ordet populärt. Ordet kan såklart tolkas på lite olika sätt, men jag tänker i alla fall diskutera det utifrån allmänna mått och menar att ordet bland annat hör samman med de där böckerna som alla bara talar om – ja, det där böckerna som är så populära att det bildas en jättestor hype!

Själv höll jag ju mig till exempel ifrån J. K. Rowlings ”Harry Potter” irriterande länge på grund av att alla pratade om den. Jag blev med takten bokserien blev mer och mer populär, helt enkelt mer och mer anti att läsa den. Det tog flera år innan jag ens gav den en chans och detta på grund av en kompis som dyrt och heligt lovade att jag nog visst skulle gilla J. K. Rowlings omtalade bokserie. Om jag bara gav den en chans. Och i just detta fall var det ju så otroligt mitt i prick!

Och på grund av denna mitt i prick blev jag mer och mer positivt inställd till hypar och det populära. Men ibland känns det som att jag har börjat få ett litet återfall av allergi mot hypade böcker och serier. Detta på grund av att jag blir rädd för att jag går in med för mycket förväntningar. Jag blev visserligen till exempel inte helt besviken på Meyers ”Twilight” eller Collins ”Hunger Games” (även om jag endast läst första delen)… Men problematiken för mig just nu är att hypade böcker riskerar att bli filmatiserade och jag har så svårt att få orken och lusten att både läsa boken och se filmen, eller se filmen och läsa boken, för risken blir ju att man nöjer sig med den ena eller andra, delvis tack vare ”so many books, so little time”.

Senaste tidens hypar jag läst och verkligen tyckt om får jag väl ändå säga är Roths ”Divergent”-serie (där del tre är kvar att läsa), Greens The Fault in Our Stars och även Rowells Eleanor & Park. Det mest fantastiska i denna ekvation är dessutom att jag läst två ”bok blir film”-böcker och att jag har filmen kvar att se inför framtiden.

Jag är fortfarande alltså rädd för det populära, men jag blir bättre och bättre på att hantera det och jag läser till exempel ofta inte böcker när de är som mest sönderhypade för min egen skull. Just nu testade jag att läsa Clares ”The Mortal Instruments”-seriens första bok på svenska, men kommer hittills inte in i den till hundra procent eller finner lusten. Så där får vi se hur det utvecklas… Allt hypat är ju faktiskt inte fruktansvärt bra – så mycket har jag ju lärt mig genom åren.

D som i Dystopi

imageDet finns oerhört många genrer att tycka om har jag lärt mig under åren. Vissa genrer gillar jag bara att läsa i perioder, men hittills är dystopin, en genre på D, ändå en genre som jag inte har tröttnat på och en genre jag är mycket fascinerad av. Och man kan ju på ett sätt undra varför när det ju handlar om negativa samhällsvisioner…

Men det är något visst med dystopier och något som jag verkligen gillar med dem. Jag tror att det handlar mycket om att dystopierna presenterar världar jag inte skulle vilja leva i, av olika anledningar. Och för min del handlar känslorna som kommer ur dystopierna om att jag faktiskt försöker leva mig in lite i hur dessa världar ser ut, och jag analyserar och reflekterar över vad som är så hemskt med dem med vårt nutidsperspektiv. Vårt samhälle är långt ifrån perfekt, men jag tror dystopierna lär oss att uppskatta, att kämpa i våra nutida samhällen för rättigheter och skyldigheter för att motverka ett försämrat samhälle och förstärka det som är bra idag.

divergent-forsta-boken-i-divergent-trilogin_150[1]Jag tror att dystopier är bra för perspektivtagande. Jag lär mig att försöka delvis bortse från mitt egna samtidsperspektiv, till exempel för att gå in i en värld där kärleken anses vara en sjukdom (Olivers Delirium) eller för att kliva in i världar med falanger och uppstyrda livssituationer (som i Collins Hunger Games eller i Roths Divergent). Och någonstans måste jag kunna bortse från mitt samhälle för att försöka acceptera deras… Och jag måste samtidigt kunna relatera till viss del till det jag har och vet för att se varför jag inte är intresserad av samhällsvisionen som framställs i dystopierna jag läser.

Den-Nya-Människan-av-Boel-Bermann-2D-663x1024[1]Dystopitips mottages tacksamt. Jag kan varmt rekommendera Boel Bermanns Den nya människan till exempel. Och just Bermanns dystopi är sådana dystopier som skrämmer mig kanske mest. Bermann har nämligen lyckats leverera en extra läskig roman på så sätt att den presenterar en samhällsvision som är till viss del slumpmässig – och hur skulle man kunna motverka en sådan. Av exakt samma anledning är jag just livrädd för de flesta zombie-dystopier (exempelvis Carrie Ryans De vassa tänderna-serie)!

Hur har det gått med mina utmaningar 2012?

Innan 2012 kom, var jag fast besluten att alla utmaningar jag åtar mig ska vara genomförbara och genomföras utan omnejd. Men sedan har jag under året som gått kommit fram till att jag kanske snarare tycker att utmaningarna just är utmaningar, som jag ska bli triggad av, som jag ska upptäcka nya författare eller böcker igenom, och därmed ser jag numera utmaningarna som förebyggande, något att sträva emot och blir det för mycket av en måste-känsla, så får jag tillåta mig att misslyckas med utmaningen i sin helhet, men inte anse att jag misslyckats i långa loppet!

 

Målen 2012 såg ut på detta vis:

  • Jag ska läsa minst 5 stycken klassiker.
  • Jag ska fullfölja utmaningar jag åtar mig.
  • Jag ska pricka av minst 12 för mig okända författare.
  • Jag ska innan 2013 anländer läsa minst 50 skönlitterära böcker sammanlagt.

Av dessa punkter blev resultatet följande:

  • Jag läste fyra klassiker av fem tänkta.
  • Jag fullföljde två utmaningar fullt ut av sju åtagna. Nordisk utmaning och Prisbelönt utmaning var de jag rodde hem helt och de andra fyra rent bokliga utmaningarna öppnade för läsning jag kanske inte annars hade valt just där och då, och den sjunde utmaningen, 15 böcker, har jag bara ett till inlägg att publicera och det kan jag göra i princip när jag vill eftersom den utmaningen inte är bunden till just 2012…
  • Boktolvan, som också räknades som en utmaning, resulterade i att jag läste elva nya författare av tolv föreslagna… Inte alls långt från målsnöret med andra ord.
  • Och 2012 läste jag sjuttiofyra böcker av de femtio jag ville uppnå. Av dessa böcker räknar jag inte ett seriealbum med endast bilder, heller inte sju tvättäkta noveller.

 

boktolva20121[1]De namn som prickades av tack vare just boktolvan blev följande namn: Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, Suzanne Collins, Åsa Anderberg Strollo, Jonas Hassen Khemiri, Andreas Roman, April Lindner, Maths Nilsson, Jack Andersson, Lisa Schroeder och Johanna Lindbäck.

Avsluta serier: För evigt

Efter ännu en natt på jobbet är nu Maggie Stiefvaters För evigt utläst. Sista boken i serien om vargarna i Mercy Falls är utläst och jag som varit rädd att ta mig an boken på grund av rädsla för besvikelse, hade kanske inte behövt vara alls särskilt rädd kan konstateras efter att sista sidan nu är bortbläddrad och läst. Jag var ju rädd att den tredje boken skulle bli för klyschig, puttinuttig och bara alldeles för förutsägbar … Men jag tycker Stiefvater är bra på att kringgå detta och skapa frågetecken jag inte varit beredd på, fler orosmoment, en viss osäkerhet för hur framtiden kommer se ut för – inte bara Grace och Sam – utan för samtliga med koppling till vargarna …

Jag vill inte gå in för mycket på handlingen. Det är trots allt tredje boken i en triologi och jag tycker att den här boken, tillsammans med den första, är de mest läsvärda, även om andra boken tillför något, även om den inte känns lika lockande, medryckande eller bra. Det var i den jag fick en föraning om att den här boken kanske skulle bli en rakt igenom klyschig liten snipp, snapp, snut, så var sagan slut … Men jag är glad att jag hade fel.

Känslorna Grace och Sam har för varandra, och det han är beredd att offra för hennes skull… Ja, vad ska man säga? Det är en äkta kärlek mellan dem, och jag frestas av tanken att ha en egen Sam här hemma – fastän han kanske är en mer dovare Sam i den här boken av skäl … Men det där som finns dem emellan som är starkt och tillitsfullt tycker jag att Stiefvater beskriver utan att beskriva alldeles för mycket. Det är så det ska vara tycker jag, och hon har stor hjälp av att hon växlar perspektiv i berättandet eftersom det ger ett annat utrymme att säga lite mindre än för mycket utan att skapa missförstånd.

Cole, som jag mötte först i Feber, måste jag säga att jag börjar gilla mer och mer i den här boken. Han gör verkligen en resa, både känslomässigt, men också som person. För att inte riskera att säga för mycket stoppar jag utlägget om Cole här, men jag kan inte låta bli att tänka på vissa av scenerna när han är med, vad han säger och vad han gör … Den Cole jag lär känna i den här, skulle jag gärna vilja träffa. Jag tror nämligen att han skulle kunna få mig att le.

En serie är avslutad i Nellons utmaning jag deltar i. Innan 2013 kommer ska jag ha läst ut tre påbärjade serier, varav jag har böcker kvar att läsa i Harry Potter-, och i Hunger Games-serien för att ro hem det! En av tre serier – done!

Majläsningen

Maj månad har varit väldigt full med skola, bredvidgång och en dos Göteborgsvarv, så jag är ganska nöjd trots allt med att fyra böcker lästs. Dessutom är ju en av böckerna på engelska. Månadens böcker blev:

Suzanne Collins – The Hunger Games
Johanna Lindbäck – Min typ brorsa
Johanna Sinisalo – Bara sedan solen sjunkit
Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren – Eld

The Hunger Games har jag hemma i form av seriens tre böcker, så efter att ha läst första vill jag läsa resterande två. Dessa två böcker är numer också två av sex böcker jag kommer läsa innan 2013 anländer, eftersom jag genom Nellons bokblogg ska avsluta tre serier som jag påbörjat och vill slutföra. Lindbäcks bok önskar jag att jag hade författat själv, men månadens höjdpunkt blir ändå Eld.

Bara sedan solen sjunkit är väldigt speciell och den blir tyvärr inte en favorit med detta, utan månadens sämsta. Men det är alltid lika spännande att läsa en författare man aldrig hört talas om och jag är ändå förundrad över berättelsen någonstans …

Sammanlagda sidantalet på ovanstående böcker blir cirka 1555 sidor.