Kadish, kadish, kadish

Lova Lovéns Kadish, kadish, kadish är en novell att läsa med fördel när kvällen och natten lagt sig. Lite extra effekt till historien skulle en kvälls- eller nattläsning av den här novellen kanske ge om man dessutom befann sig i en lite mer avlägsen stuga i skogen?

Huvudpersonen Amina har ganska bokstavligt flytt ut i skogen. Hon har sökt sig till avsaknaden av människor, hon har sökt tryggheten i samma andetag, och hon försöker fortfarande bli mer och mer hel för var dag som går sedan den dagen för sex månader sedan då hon blivit misshandlad av några män – endast – på grund av hennes utseende. Till skogen har hon med sig hunden Charlie, en hund som hon inte hade haft innan överfallet, utan skaffat sig efter, en hund som gör mycket för att skapa den där extra känslan av trygghet och sällskap.

Amina möter jag som läsare en av alla hennes skogspromenader. På just den här skogspromenaden finner Amina ett oskadat ägg när hennes Charlie dragit fram i något slags bo. Ägget är av ett slag hon aldrig sett förr; det är större än ett hönsägg, gråblå till färgen, och oväntat kallt. Amina tar beslutet att ta med det oskadade ägget tillbaka till stugan, främst på grund av tanken att fågelmamman inte kommer våga ta hand om det enda oskadda ägget i det förstörda boet.

När ägget sedan är på plats i stugan börjar konstiga saker att hända. Amina hör ljud hon aldrig tidigare hört och det dröjer inte länge förrän både hon och Charlie kan konstatera att det är något oväntat stort med vingar som verkar vilja ta sig in i stugan, eventuellt för att ta sig till ägget hon räddat…

Ja, Kadish, kadish, kadish är en ganska oväntad historia från mitt håll betraktat. Och trots att många komponenter finns där som borde få mig på fall, så faller jag inte helt och fullt för historien, även om jag tycker den är bra. Jag kan dock inte säga vad exakt det är jag tycker fattas mig, eller vad det är som inte får mig att känna den där extra lilla gnistan… Men något är det som gör det. Jag tycker dessutom att slutet (trots att jag brukar gilla lite kvickare och kanske suggestiva slut) går lite för fort och att allt slutar lite för abrupt för att jag ska kunna känna att jag har en helhetsbild av berättelsen…

Novellen är bra och jag tror som jag i inledningen nämnde att den passar sig extra väl som läsning på kvällen, eller på natten, och gärna i en avlägsen stuga i skogen… Lova Lovén kan verkligen väva samman vardag, eller verklighet, med fantastiska inslag!

---

Kadish, kadish, kadish [Elektronisk resurs]
Författare: Lova Lovén
Förlag: Swedish Zombie (2016)
ISBN: 9789188185150
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Vad gör dina barn när du sover?

Vad gör dina barn när du sover? kändes på sätt ganska tung när jag laddat ner den på plattan. Inte fysiskt tung såklart eftersom plattan väger densamma med eller utan en ny e-bok, men jag tyckte att det kändes som så många sidor att ta sig igenom – över 400 sidor…

Men det kom att visa sig snart att sidantalet inte skulle bli minsta problem. För från och med att jag började läsa Mikael Strömbergs Vad gör dina barn när du sover? har sidorna faktiskt avverkats riktigt fort. För att jag har velat läsa vidare och för att jag velat veta mer.

Utgångspunkten är följande:

”När pojkarna Jonathan och Adrian börjar tredje klass får de en ny klasskamrat: den märklige Tim. Ganska snart upptäcker de att Tim inte är som andra. Han verkar veta saker. Att de är på väg mot en ny tid. Människans vårdslösa behandling av jorden leder till undergången. Bara de starkaste kommer att överleva.

Pojkarnas lek får ett nytt fokus – de ska förbereda sig för att bli de som överlever.” (www.swedishzombie.se)

Jag skräms av Tims dragningskraft och hans intelligens. Han ser direkt att Jonathan och Adrian kan bli bra bundsförvanter då han snabbt läser av dem som personer och läser av deras relation till varandra, även fast han är så ung. Tim är så manipulativ och han är så analytisk att han lyckas både få med sig sina nyvunna vänner in i hans tankevärld och hans världsuppfattning, att han lyckas få dem att göra saker de aldrig hade kommit på tanken att ens försöka göra utan honom i sitt liv… Det börjar oskyldigt, för att sedan triggas igång och bli allt större och allt värre… Tim vet vilka knappar han ska trycka på, vad han ska säga och hur han ska bete sig för att fortsätta att ha Jonathan och Adrian i sitt liv och gör han något snedsteg analyserar han kvickt hur han behöver göra för att reparera snedsteget…

Titeln Vad gör dina barn när du sover? tycker jag sätter föräldraskapet i ett helt nytt ljus. Föräldrarna är så ont anande. De tror att deras barn leker oskyldigt, att de glömmer bort tid och rum när de leker och de tolkar sedan barnens eskalerande distans till dem som ett tecken på tonåren…

Det här kan hända är en av de romaner som på ett vis väckt så mycket äckel i mig och som jag ändå läst ut. Strömberg har i relation till mig som läsare hittat den ultimata balansen, på samma sätt som Ajvide Lindqvist bland annat gjort, där jag känner ett oerhört obehag, men där jag samtidigt ändå lockats att fortsätta att läsa. Det är inte alla författare som lyckats med detta. Det är inte heller alla författare som bjudit mig på en stor kopp äckel och obehag som jag förärat med att faktiskt dricka upp hela koppen. Jag har inte kastat ut denna kopp när jag sippat på den, när jag kommit halvvägs… Nej, jag har druckit upp hela koppen. Varje droppe.

Efter att ha läst romanen känner jag bland annat följande: Det är länge sedan jag var så rädd för barn. Det är också länge sedan jag varit så rädd för tonårskonceptet. Jag finner utgångspunkten till pojkarnas världsuppfattning som skrämmande logisk (att människan håller på att inte minst överbefolka jorden). Det var länge sedan jag skrämdes så mycket av en karaktärs makt och manipulationsförmåga. Jag sörjer alla djur som i fiktionen fått sätta livet till. Jag fascineras över hur lätt magin (eller är det magi?) ändå passade in. Jag är helt mållös i slutet (det är ganska mycket jag inte kunnat räkna ut innan det skett i den här romanen).

Ja, jag vill avsluta med att det här nog trots allt är en roman som inte är för den ovane skräckläsaren. Man behöver ha en åtminstone härdad äckelmage för att ta sig igenom vissa av detaljerna. Svårast är det kanske att vara djurvän och läsa den här romanen (ja, jag har plågat mig själv en hel del när jag läst varje sida och varje ord)!

Jag tycker detta är en genialisk roman från Mikael Strömbergs sida!

Med denna roman prickar jag även av punkt 13 i Kaosutmaning 2016: ”Läs en bok som berättas ur minst två karaktärers synvinklar.”

---

Vad gör dina barn när du sover? [Elektronisk resurs]
Författare: Mikael Strömberg
Förlag: Swedish Zombie (2016)
ISBN: 9789188185143
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

1007

Johannes Pinters roman 1007 tycker jag att jag ändå har haft en del förväntningar på innan jag äntligen satte mig tillrätta och började läsa den. Och jag vet inte om det är dessa förväntningar som lite spökar för mig, eller om det helt enkelt är så att jag inte riktigt kan landa i lite motstridiga känslor jag har inför romanen på något sätt som gör att jag sammantaget landar i någon mellankänsla.

1007 har ett oerhört intressant utgångsperspektiv:

”Du har just blivit biten och smittad av någon form av… virus. Du kan inte äta vanlig mat. Silver bränner mot din hud. Dagsljus är direkt dödligt.

Du bor i Gällivare. Ovanför polcirkeln. Samtidigt som du blev smittad så inträdde sommarsolståndet.

Nu är du fånge i din lilla lägenhet. Du kan inte jaga efter mat. Det frätande dagsljuset blir alltmer outhärdligt.

Det enda du behöver göra är att överleva en dag.
Problemet är att dagen är 1007 timmar lång…” (www.swedishzombie.se)

Pinter skriver kanske på ett sätt som inte direkt tilltalar mig. Jag kan inte sätta fingret på vad exakt det är som inte går enda fram hos mig och finner skräckälskarens hjärta inom mig, men jag kan inte riktigt känna för eller med huvudperson Anton. Av någon anledning finns det en distans mellan just mig som läsare och honom. Jag får för mig att det är något jag nästan saknar, men jag kan inte heller säga vad det är… Något hade jag kanske behövt för att känna att han var med levande (ja, för det passar ju så ironiskt bra att säga i sammanhanget) även om jag tror att det är delvis det det handlar om för mig…

De kursiva drömsekvenserna, eller vad man nu ska kalla dem, gillar jag ändå på många sätt då de skapar en form av känsla, då de skapar bilder och då de ger frågor som jag faktiskt inte känner att jag behöver ha svar på. I det kursiva finner jag känslorna, tankarna och bilderna som på något sätt följer mig och stannar lite mer hos mig. Hade sedan frågorna besvarats som jag fått utav dem, hade nog jag personligen varit mer besviken än vad jag nu är. Jag gillar att inte veta vad allt betyder, vad det indikerar och vad det står för. Jag kan tolka detta på egen hand och jag kan därmed också medskapa min egen del av historian.

Och även om jag kanske inte tilltalas av Pinters språk eller hans huvudperson på det sätt som jag naturligtvis hoppats, så finns det mycket här som jag sparar och gillar: små sekvenser, små detaljer och de där glimtarna som gör att jag känner att Pinter skulle kunna skapa något jag skulle tilltalas av mer som jag skulle ta till hjärtat på ett annat sätt.

John Ajvide Lindqvist har uttalat sig om romanen, bland annat har han sagt ”klaustrofobisk, hallucinatorisk, minimalistisk” och han tycker att detta är bra. Och när en av mina absoluta favoritförfattare uttalar sig på detta vis så ligger det säkerligen något i det, men jag tror nog att just Pinter för mig blir lite mer i klass med Ajvide Lindqvists Himmelstrand som jag inte kunnat älska såsom jag älskar bland andra Låt den rätte komma in och Lilla stjärna och då har det ju med min personliga smak att göra och inte något mer eller mindre. Så enligt min personliga smak är Pinter bra, men jag kan inte mer än känna att okej till gilla, och att jag ju ändå gillar många delar mycket.

---

1007 [Elektronisk resurs]
Författare: Johannes Pinter
Förlag: Swedish Zombie (2015)
ISBN: 9789188185112
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Bokåret som gått

1. Hur många böcker har du läst år 2015?
Jag kom upp i 87 stycken verk.

2. De fem sämsta böckerna du läste? 
Sämsta? Den var klurig i sig… Fem av de sämsta (men inte nödvändigtvis de allra sämsta kanske då minnet eventuellt sviker mig) är:

• Siddharta av Hermann Hesse
• Svindel och svek av Helena Sigander (lättläst version)
• Var det bra så? av Lena Andersson (lättläst version)
• Bilbo av J. R. R. Tolkien
• Stoner av John Williams

3. De fem bästa?
Den var inte svår – min toppitopp 2015 såklart:

• När hundarna kommer av Jessica Schiefauer
• Alena av Kim W. Andersson
• Färjan av Mats Strandberg
• Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
• Legend av Marie Lu

4. Den sorgligaste boken du läste?
Det sorgligaste är nog faktiskt… Jag heter inte Miriam eller När hundarna kommer… Jag baserar detta på både tematiken och den verklighetsanknytning som böckerna på flera sätt har och därav berör dem mig oerhört mycket.

5. Den du aldrig kommer glömma?
Den jag kommer komma ihåg kanske mest är såklart årets etta: Jessica Sciefauers När hundarna kommer av olika anledningar! ♥

6. Den mest spännande?
Ja, det kan nog ha varit Färjan av Mats Strandberg eller möjligtvis Stalker av Lars Kepler. De var riktiga bladvändare båda två, de bjöd på en del tvister och ingen av böckerna kändes så tjocka som de var…

7. Den längsta?
Det har jag ingen koll på. Men ingen översteg väl 700 sidor i alla fall. Möjligheten är också stor att de två bladvändarna från året är någon av de längsta då jag har jättesvårt att läsa tjocka böcker som inte känns korta i någon aspekt.

8 … och kortaste?
Någon av alla noveller jag läst i år! ♥

9. Den med vackrast omslag?
Jag är riktigt kär i omslaget till När hundarna kommer! Jag har den där fina upplagan med hål i bokstäverna i ett svart omslag som liksom omfamnar den vackert rosa och trädiga bakgrunden… Och inga beskrivningar av den gör liksom boken rättvisa. Inga bilder heller!

10. Den med fulast omslag?
Fulast är utan tvekan två stycken av sommarkursböckerna: John Sauls Comes the Blind Fury (och även Charlie Higsons Fienden).

11. Hur många böcker recenserade du?
Inte 87 stycken tyvärr, i alla fall. Jag har inte hunnit räkna efter helt, men jag tror jag ligger cirka 10 recensioner efter i 2015 års läsning. Däremot tror jag inte att jag kommer recensera alla dessa eftersläntrare då jag tänker att vissa av dessa recensioner delvis inte skrivits på grund av att jag inte tycker mig ha så mycket att säga.

12. Har du sett filmatiseringen av någon av böckerna du läst 2015? 
Jag har sett Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och tyckte väl ungefär som om boken jag läste i februari (inte alls min grej). Jag har också sett Hugo (som är baserad på En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret som jag läste i januari), jag har även kikat på serien som baserats på Gardells En komikers uppväxt (som också lästes i januari). Både filmen och tv-serien på januariböckerna rekommenderas ändå. Sedan har jag sett Låt den rätte komma in (som jag läste om i juli) och både boken och filmen är jättebra i min värld! Några av de där sagorna jag läste tack vare sommarkursen har jag väl eventuellt sett någon form av filmatisering av även om det var ganska länge sedan…

13. Hur många seriealbum läste du?
Jag vet inte vad som räknas som seriealbum som sådant, men jag läste kanske lite för lite serier i sig i år enligt min mening. Å andra sidan läste jag bara bra serier i nästa andetag, så vad gör väl det!

14. Hur många av böckerna kom ut 2015?
Låt mig räkna efter… 38 stycken titlar av de jag läst är utkomna i år (om jag räknat rätt), även om vissa är klassiker jag fått genom min Novellix-prenumeration exempelvis!

15. En som bok alla borde läsa?
När hundarna kommer är en av de böcker jag kommer försöka pracka på så många som möjligt (även om jag vet att den kanske inte passar alla)!

16. Den roligaste boken du läste?
Love Hurts och Love Hurts 2 får nog svaret bli då. Svart humor/ironi är kung i dessa två! ♥

17. Den mest hypade boken du läste?
Jag tyckte det var en jättehype kring en av böckerna jag inte gillade – John Williams Stoner. Det kändes som om hela världen pratade gott om den just när det var dags att snart läsa den, och så kände jag bara va och varför, när jag själv läste den!

18. Den du hade väldigt stora förhoppningar på, och boken överträffade?
Jag tyckte ju att jag hade ganska stora förväntningar på exempelvis När hundarna kommer som visade sig vara mycket mer än vad jag vågade hoppas på – detsamma gäller Alena som jag verkligen dragit på att läsa på grund av mina förväntningar utefter vad jag hört om den…

19. Den du blev mest besviken på?
Jag blev ju såklart rejält besviken på Stoner som alla snackade om, men jag inte riktigt fattade grejen med. Sedan finns det lite besvikelser att utläsa i läsningen i övrigt, även om denna titel nog blev den värsta besvikelsen.

20. En relativt okänd bok du läste, som fler borde läsa?
En relativt okänd? Hm… Några av Swedish Zombies (förlaget) titlar som jag gillat kanske man kan kalla någorlunda okända på ett sätt? De jag fallit starkast för återfinns i Toppitopp noveller 2015. Att observera är dock att det är skräck-/rysargenren dessa verk tillhör.

21. Vilka fem böcker som kommer ut 2016 ser du mest fram emot att läsa?
Jag har inte alls så bra koll på utgivningen hittills för 2016, delvis på grund av att jag grävt ner mig i lite jobb det senaste och tyvärr inte har haft orken.

22. En bok som kom ut det här året som du inte hann läsa, men vill?
Hur som helst har jag läst det jag kunnat och då jag kunnat, så jag försöker att inte älta detta.

23. Den bok/de böcker du rekommenderade mest till andra under 2015?
Det måste vara När hundarna kommer! Jag har till och med gett den som julklapp till två av mina allra bästa vänner!

24. Den bästa serien du upptäckte under 2015?
Marie Lus serie: Legend, Prodigy och Champion. Det var dessutom extra kul att jag faktiskt kunde plöja serien och alla böckerna i rad i och med att jag läste den som först nu. Det finns något angenämt i det.

25. Den bok du såg mest fram emot?
D5t måste vara Lisa Bjärbos Djupa Ro och Mats Strandbergs Färjan utan minsta tvekan!

26. Favoritförfattare du upptäckte 2015?
Kim W. Andersson blir svaret på den frågan – han är mina absolut mest älskade upptäckt för året 2015.

27. Den mest minnesvärda karaktären du stötte på?
Den mest minnesvärda? Ja, då får jag nog svara att Ester (i När hundarna kommer) kommer stanna kvar hos mig på flera sätt (inte minst då hon väckte både igenkänning till mitt tonåriga jag och samtidigt väckte andra känslor också)…

30. Vilken bok påverkade dig mest?
Samma titlar som jag tyckte var sorgligast på många sätt…

31. Vilken bok kan du inte fatta att du INTE läst förrän 2015?
Jag vet inte riktigt om jag känner så för någon bok. Jag ser det nog mest som att de flesta titlar lästs då de kunnat läsas och därför känner jag nog inte riktigt så med någon av titlarna. Jag kanske kan tycka att jag borde snubblat på Agatha Christie tidigare i något sammanhang kanske, men det känner jag mest på grund av att hon är en av klassikerförfattarna idag räknat…

32. Favoritcitat från en bok du läst 2015?
Jag har knappt fokuserat på citat alls i år. Man kan nog faktiskt lägga in hela När hundarna kommer som ett enda stort citat. Jag säger detta mest för att jag verkligen älskade språket i den helt förutsättningslöst.

33. Den bok du läste 2015, som du kan tänka dig att läsa om 2016?
Jag kan tänka mig att läsa om årets omläsning (tillika min mest omlästa bok) ytterligare. Kanske inte nödvändigtvis 2016, men framöver någon gång. Jag talar såklart om John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in. ♥ När hundarna kommer och Alena är annars två värda omläsningsböcker!

34. Vilka tre bloggare taggar du?
Jag taggar ingen, eller alla, beroende på hur man ser det. Och det kanske bara är jag som fortfarande ältar året som gått!?

Felice

Så fort jag läste om denna novell blev jag nyfiken:

”Catrin får sällskap om nätterna. Någon eller någonting kommer på besök, smeker och lockar. Sömnen blir lustfylld, men kanske också farlig. Det som börjar som en lek i drömmen blir snart allvar och förändrar hennes liv.”

Så när jag sedan fick den på mejlen som recensionsexemplar – ja, då kändes det som om inget kunde bli bättre just den dagen… Inte heller den dagen jag äntligen kröp ner med läsplattan och e-novellen och läste den i ett huj.

Och jag måste säga att jag blev överraskad på flera plan och att jag gillade den mycket mer än vad jag hade kunnat ana (och då får man också räkna in nyfikenheten och den förväntan som nyfikenheten skapar)!

Det här med Catrins nattliga sällskap… Vad hon känner, vad det framkallar hos henne och hur det får henne att må. Och frågorna om den som påverkar henne är god eller ond – om det är en ande, om det är en incubus eller kanske till och med något framkallat av Catrins hjärna..? Ja, redan här är jag ganska fast och jag fastnar mer än vad jag trodde bara i denna detalj. Att det sedan blir mer komplext, vackert och samtidigt skrämmande och spännande, allt på samma gång och med fokus på berättelsens olika delar – ja, jag köper det rakt av och är såld!

Det finns särskilt en detalj som jag gillar så mycket och som sakta kryper fram i och med den kärleksfulla relationen som uppstår mellan Catrin och den nattliga gästen… Ja, en detalj som jag inte vill avslöja delvis för att jag vill att andra ska överraskas (positivt) så som också jag fått göra. Så den håller jag på, håller jag kär och omhuldar. För mig var denna detaljen avgörande för att älska novellen ett snäpp mer, ett snäpp starkare och mer troget. Samma detalj får också Catrin att älska ett snäpp mer, ett snäpp starkare och mer troget…

Andan går ur mig lite där i slutet, men av någon anledning känns det som att andan inte bara går ur mig… Någon som också läst novellen kanske förstår vad jag menar med det?!

---

Felice [Elektronisk resurs]
Författare: Lupina Ojala
Förlag: Swedish Zombie (2015)
ISBN: 9789188185129
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Nio Månader

När jag läste om Swedish Zombies utgivning av Cia Sigesgård novell Nio Månader, kunde jag inget annat än bli riktigt nyfiken! Varför, jo på grund av detta:

”Emma och Daniel kämpar med hormonbehandlingar och pliktsex för att göra ett kärleksbarn. När graviditetstestet äntligen är positivt blir lyckan fullständig.

Nästan.

Cia Sigesgårds novell bjuder på myspys och tomtebolycka som snart övergår i en mardröm.” (handling).

Nu är det fortfarande så att jag (några veckor efter att jag läst ut den) känner WOW!

Jag gillar när det där vardagliga blir skrämmande, när det groteska liksom gror i det vardagliga och svärtar ner lite lagom och undan för undan… Man kastas in i känslan av att det är motigt och svart redan i vardagslivet (och sexlivet) på grund av barnalängtan, på grund av att det är motgångar och inte lätt att lyckas med den biten på egen hand och hur dåligt de mår tillsammans i processen som påverkar dem till det sämre på något sätt…

…och så kommer vändningen: graviditeten och alla känslor inför det! Vardagslivet ser till synes bättre ut, ljusare ut och allt är lyckligare och gladare… Ja, tills jag som läsare börjar uppfatta att det är andra saker som börjar oroa, skava och nöta på allt det ljusa, glada och lyckliga.

Slutet är kanske det bästa med hela novellen. Jag gillar att det är det mest nödvändiga som avslöjas och författas hela vägen genom och hur jag liksom kastas omkull lite av slutet som jag på något sätt kanske, lite vagt, uppfattat i bakhuvudet, men inte velat tänka.

Ja, så som sagt: WOW!

Läs, läs, läs!

---

Nio månader [Elektronisk resurs]
Författare: Cia Sigesgård
Förlag: Swedish Zombie (2015)
ISBN: 9789188185099
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Flickan på centralen

Mim Sörenssons Flickan på centralen är en sådan där novell som jag bara inte riktigt kan samla tankarna kring och bara bestämma mig för vad jag tycker om. Jag tycker om den, men kan inte säga hur mycket och jag gillar åtminstone många av delarna, men kan inte just enas om helheten som sådan… Det är nog något som stör mig lite som läsare, just för att jag är jag, men jag vet inte riktigt vad det är…

Egentligen gillar jag ju huvudpersonen som är en tonåring och som är just i den där mellanåldern, han är mellan att vara barn och vuxen… Och jag gillar verkligen hur han tänker, känner och hur han på något sätt ändå vill försöka vara mer vuxen än barn, också när han börjar inse att flickan han ser på centralen kanske inte uppfattas av någon annan än just honom…

Ja, det är sannerligen något jag ändå stör mig lite på. Jag kan inte säga exakt när eller hur. Men något får mig att liksom känna mig lite för oengagerad när slutet väl kommer och sedan är förbi. Jag tycker ju inte att novellen är dålig och den är mer än okej och bra, men hur bra? Jag får inget svar på min egen fråga… Kanske tycker jag att slutet kommer för plötsligt? Nej, inte ens där kan jag bestämma mig fullständigt.

Delarna jag gillar bäst i novellen är de delar som består av huvudpersonens tankar (faktiskt kanske främst de tankar han har innan han börjar förstå hur det kanske förhåller sig)… Och jag gillar också ganska mycket bråket som uppstår mellan huvudpersonen och hans bästa vän, när båda verkligen tror att den andre skojar om den där flickan (den ene tror att den andre hittar på att hon finns och den andre tror att den ene hittar på att hon inte finns)!

---

Flickan på centralen [Elektronisk resurs]
Författare: Mim Sörensson
Förlag: Swedish Zombie (2015)
ISBN: 9789188185051
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Run, eat, repeat

Therese Widenfjords Run, eat, repeat skulle kunna tas för att vara en helt vanlig ögonblicksnovell. Ögonblicket kretsar kring en kvinnas träningsentusiasm och entusiasmen över att äntligen se resultat, känna sig taggad att fortsätta träna, att fortsätta bli stark och se ännu mer resultat framöver…

Men novellen är endast till synes just detta, för orden är noggrant utvalda och skickligt utplacerade för att skapa först denna synvilla, och för att sedan betyda så mycket mer – och – novellen blir med detta mycket mer än ytterligare en ögonblicksnovell… Det här är en rysare/skräckis helt i min smak kan jag meddela.

Jag tolkar till exempel in att den kvinnliga huvudpersonen börjar träna av en anledning och att hon verkar föredra att just springa och att hon dessutom verkar springa från något, eller några… Jag tolkar samma stycke, samma information, på ett något annorlunda sätt vid en andra snabbläsning av novellen och sådant där älskar jag! Jag gillar när inte allt är precis som det verkar och jag älskar när någon dessutom valt ord med omsorg! Det fantastiska är att jag dessutom hittar små detaljer i novellen som kanske gått mig förbi på ett helt annat sätt vid en första läsning än vad de gör vid en andra.

Jag måste säga att jag gillar den här novellen mycket och kanske extra mycket vid en andra läsning! Jag skulle därför rekommendera den som läser och tycker om (eller älskar den) vid en första läsning, alternativt den som läst och tyckt om (eller älskat den) vid en första läsning, att faktiskt läsa Run, eat, repeat en andra gång! Det är den utan tvekan värd!

---

Run, eat, repeat [Elektronisk resurs]
Författare: Therese Widenfjord
Förlag: Swedish Zombie (2015)
ISBN: 9789188185082
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Barnvakten

Visst har jag hört talas om Sofie Trinh Johansson, men jag har aldrig kommit mig för att läsa, förrän nu. Sanningen var att jag knappt kunde bärga mig när jag lade ihop vad novellen handlade om, titeln och framsidan… Det kändes bara givet och klart att måste-läsa denna novell!

Jag menar titeln Barnvakten som skräcknovell och med den oskydliga och i samma andetag lite mystiska framsidan? Och dessutom ordval i beskrivningen av novellen såsom ”Sextonåriga Sandra är gravid och har bestämt sig för att föda sitt barn och ta hand om det på egen hand. Men pengar är ett problem.” och ”Pojken hon ska sköta om heter Benjamin och sägs vara lite annorlunda, lite blyg. Och det stämmer. Benjamin är inte som andra barn.”. Jag förstår som potentiell läsare direkt att det här är något: Sandra gör i princip vad som helst för sitt ofödda barn och hon vill, trots sin ringa ålder, klara sig själv och ge sitt barn en trygg framtid. Sandra tackar därför naturligtvis ja när hon får ett oerhört generös summa i lön om hon är barnvakt åt just den lilla pojken som sägs vara både annorlunda och blyg… Men vad innebär ”annorlunda”? Och vad menas med att detta stämmer och att inte är ”som andra barn”?

Jag läste denna novell i två sittningar på grund av viss tidsoptimist när jag påbörjade den… Den första miljön var dock kanske inte den mest stämningsfulla, då jag läste den mitt på ljusa dagen och med massa sorlande människor i bakgrunden… Den andra miljön passade dock novellen perfekt, hemma i sängen, när det mörknat och innan läggdags…

Det här är en sådan där passande novell för den som uppskattar att bli lite smårädd i kvällsmörkret nu i höst. Den passar också väldigt bra att läsa innan läggdags och utan att ha någon tidspress över att egentligen hinna med den (man ska alltså inte läsa den i den stressfyllda och omväxlande vardagen såsom jag gjorde då jag ju faktiskt inte hann läsa klart den – mestadels för att man kan bli avbruten mer abrupt och precis när som helst)…

Det finns så mycket vardagskänslor och vardagsglimtar i Barnvakten som höjer själva helhetsintrycket ytterligare en bit och som gör att Sofie Trinh Johansson bevisar (i alla fall för mig) att detta är ytterst viktiga och effektfulla detaljer. Jag känner så väl igen mig i den där känslan av att till exempel misstänka att jag gör mig själv rädd för ingenting alls (och i Sandras fall tänker jag att hon kanske skyller den känslan lite på att hon både är ung, i en ny situation och dessutom är gravid)…

Detta var sannerligen ett måste-läs och är ett måste-läs för den som vill läsa något välskrivet på kort om plats och som garanterat kan läsas ut en mörk kulen höstkväll! Jag gillar novellen mycket och inser samtidigt att jag kommer få bekanta mig mer med Sofie Trinh Johansson någon gång i framtiden.

---

Barnvakten [Elektronisk resurs]
Författare: Sofie Trinh Johansson
Förlag: Swedish Zombie ()
ISBN: 9789188185068
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Pupillen

Lova Lovéns Pupillen är för mig något alldeles extra, kanske mest på grund av huvudpersonen Amanda och det perspektiv som någon som inte kan se, som är blind, ger. Jag gillar att det är med andra sinnen Amanda måste uppfatta både sin omgivning och dem i den med. Hon måste lyssna in allt och därigenom uppfatta personer.

Jag känner in ensamheten Amanda på ett sätt står för och lever i. Visst har hon sitt jobb och här har hon sin kollega Lisa, som man också förstår är en av hennes vänner. Men innan jobbet och efter jobbet, lever hon i ensamhet… Det är också därför man kan tolka in hennes rädsla och hennes pirr, när hon möter en man som visar väldigt stort intresse för just henne…

Jag gillar att man kan tolka in just rädslan och pirret på olika sätt. Jag tänker inte gå in på hur man kan se det just nu, men läser man novellen, eller har läst den, så tror jag att man förstår ungefär vad jag menar med det. Särskilt om man tar specifik hänsyn till Amandas sätt att tolka världen: genom andra sinnen än med synen.

Detta är till synes en kärlekshistoria, eller det kan vara det hela vägen också, beroende på hur man ser det hela, hur man tolkar novellen. Jag kan villigt erkänna att jag inte tycker mig förstå fullt ut vad som faktiskt skett eller ej när slutet av novellen kommer, men jag ser det som en aha-upplevelse då detta inte ger mig en negativ läsupplevelse, utan snarare en positiv.

Jag gillar den här novellen och kan tänka mig att detta är en sådan där novell jag kommer gå tillbaka till längre fram, för jag känner mig dragen att ta reda på hur jag ser på den om ett tag och vad jag tänker om slutet då…

---

Pupillen [Elektronisk resurs]
Författare: Lova Lovén
Förlag: Swedish Zombie (2015)
ISBN: 9789188185006
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---