Just nu läser jag Marissa Meyers ”Cinder”…

meyer_cinder_omslag_poc_0…och jag har ju känt av en lässvacka som hetat duga ett tag. Men nu har jag alltså sedan den 26:e juni läst ut fem ”tjockare” verk (då bortser jag från novelltitlarna jag läst), och jag är tack vare Marissa Meyers Cinder inne på läsningen av ”tjockare” verk nummer sex på relativt kort tid. Det känns, helt ärligt, fullkomligt underbart!

Det här läsflowet har jag inte haft på vääldigt, vääldigt länge. Har jag haft tur någon månad de senaste månaderna har jag kommit upp i cirka tre utlästa böcker en enstaka månad. Och om antalet har sett bättre ut någon månad här och var så har det varit tack vare att jag även läst en och annan barnbokstitel eller novelltitel just den månaden.

När jag börjar läsa en serie och jag tror att jag kommer vilja ha fortsättningen i min ägo, brukar jag alltid kolla närmare igen då det blir aktuellt för mig personligen. Det jag då kollar på är saker som: Hur många böcker ingår i serien? Har alla böcker kommit ut ännu? Vad har jag att se fram emot? Det är jag säkert inte ensam om, och precis detta gjorde jag denna sköna sommarkväll då det slog mig:

The Lunar Chronicles-serien av Marissa Meyer består av huvudsakligen fyra böcker: Cinder, Scarlet, Cress och Winter. Av dessa fyra är endast tre översatta till svenska, de två första finns i pocket, men inte den tredje, och det finns inte planer på att översätta den fjärde och sista boken i serien till svenska. Jag, som naturligtvis har börjat läsa serien på svenska, måste nu fundera på följande inför framtiden:

Om jag vill fortsätta läsa serien, och eventuellt ha den i bokhyllorna här hemma: Ska jag fortsätta att läsa de svenska översättningarna som finns, men köpa den fjärde och sista på engelska? Eller ska jag istället köpa hela bokserien på engelska direkt?

Ofta önskar jag, om den möjligheten finns, att helt enkelt fortsätta läsa en viss författares verk eller en viss serie på det språket jag första gången läste författaren eller serien på, men jag inser att det ibland helt enkelt inte är praktiskt möjligt!

 

Annonser

Tankar om varför min läslust lyser med sin frånvaro

Ja, för just nu går det väldigt segt med läsningen. Läslusten lyser med frånvaro och jag kan tänka mig att det beror på att mitt huvud och mitt hjärta är lite smårörigt just nu.

Detta är min verklighet just nu:

Jag behöver av olika anledningar lämna nuvarande jobbet jag har, alltså den som ungdomspedagog med ensamkommande. Jag behöver verkligen lämna jobbet, på sikt för att börja må bättre igen, men samtidigt vill jag inte lämna ungdomarna. Känslorna är överallt och ingenstans på grund av detta.

Jag tänker på samma gång mycket på kommande jobbet från och med augusti med allt vad det kommer att innebära, på gott och på ont. Jag har hittat en tjänst som lärare jag inte trodde fanns häromkring. En som innebär endast svenska och på högstadiet. Jag är förväntansfull på vad tjänsten har att erbjuda och jag tror verkligen det skulle kunna passa just mig. Jag känner därtill att jag behöver förändringen, men jag vill alltså samtidigt inte lämna ungdomarna på boendet.

Det är att behöva lämna ungdomarna, har jag insett, som skaver i mig mest.

Lägg här till:

Flyttpackning och flyttförberedelser på grund av en efterlängtad förändring i form av flytt den 1:a juni, från lägenhet till drömhuset på landet. En kurs med mycket att-läsa och många mindre examinationsuppgifter på fyra olika datum i bibliotekarieutbildningen…

Min slutsats är att det inte är konstigt att läslusten inte infinner sig just nu. Jag hoppas landa framöver, om inte i juni, så i augusti eller kanske i januari 2018? Det får vara bra så helt enkelt.

Mitt i ovissheten och alla blandade känslor och tankar, så känns det som att allt kommer bli bra… Läslusten kommer komma tillbaka. Allt kommer ordna sig tillslut. ❤

Just nu är jag inne i en lässvacka…

…och det får vara helt okej.

Studiemässigt är det just nu ganska mycket och jag har lite delade tankar på jobbet därtill (nytt schema, och delvis nytt uppdrag fram till och med sommaren att landa i) som jag tror båda medför att jag just nu inte riktigt finner ron att verkligen vilja och njuta av att nöjesläsa.

Men jag tror också att det där kommer korrigera sig själv allteftersom dagarna, timmarna och sekunderna framöver går – helt plötsligt är jag säker på att läslusten dimper ner och omfamnar mig med en stor och kärleksfull kram, för det har den med tiden alltid gjort. Detta medför att jag egentligen inte är jätteorolig för att lässvackan ska vara livslång (även om den kan kännas så just nu).

Lite ”ommålat”:

Jag har satsat på att sätta om färgskalan lite på temat jag trivs med så bra här på I Elinas hylla. Jag har därför bara ”målat om” för att få lite förändring på bloggens utseende och jag känner mig i alla fall nöjd med resultatet.

Nytt år – nytt för ”läsåret” 2017:

Ja, nu när jag kommer ha så mycket lägre krav och målet är mindre stress och mindre måsten, så kände jag i december: Hur ska jag dokumentera, eller hur ska jag samla och spara tankar kring, det jag läser? 

Det jag till slut kom fram till och fastnade för var idén om att föra läsdagbok. Jag vill ges obegränsad plats för att skriva och tänka om det jag läser och har därför valt anteckningsboksformatet framför färdiga läsdagbokskoncept.

2017 har jag alltså börjat föra läsdagbok. Och det känns hittills jättebra och jag gillar att jag lämnat formen ganska fri och att jag helt enkelt bestämmer själv hur jag vill skriva, hur mycket och hur lite, för varje enskilt verk. Hittills kan jag konstatera att jag snart även läst ut mitt tredje läs för året och jag gillar känslan av att ha läsdagboken tillgänglig, oberoende av uppkoppling och teknik, och jag gillar verkligen känslan av att få skriva med penna mot papper! 

Just nu känns läsdagboken som helt rätt beslut för 2017 och att detta kanske kan bli min nya grej även om det nu kanske innebär mer förmedlande mellan mig och mina tankar, än förmedlande mellan mig och mina bloggläsare. Men det känns i alla fall helt rätt och det får vara huvudsaken just nu.

#Bokrecensionish

Jag kommer framöver att använda Instagram en hel del mer för recenserande. Det blir antagligen mer ”mikrorecension” än något annat och jag kommer tagga dessa typer av recensioner med hashtaggen ”bokrecensionish”. Som taggen indikerar kommer jag att på något sätt ”nästan-recensera” (om inte annat) på Instagram. Jag kommer förutom hashtaggen markera ”bokrecensionish” med hjälp av en bild på utläst boks baksida. Jag hoppas detta ska bli ett extra sätt att förmedla det jag läser och att det förhoppningsvis inte blir en stress på samma sätt som regelrätta bokrecensioner kan bli här på bloggen.

Jag slopar målen 2017

Ja, nu har jag bestämt mig för att jag slopar målen 2017.

Förra året såg mina mål ut såhär:

Målen för 2016, lyder som följer:

  1. Jag ska försöka pricka av minst tio klassiker.
  2. Jag ska försöka läsa minst sex verk på engelska.
  3. Jag ska försöka fullfölja de utmaningar jag åtar mig: ”Kaosutmaningen 2016” samt ”Read-a-long” av Odinsbarn.
  4. Jag ska fortsätta driva punkten ”Fem Frågor” 2016 – jag hoppas på minst tio inlägg.
  5. Jag ska försöka läsa minst 60 verk – detta innan nyårsskiftet 2016/2017.

Såhär lyckades jag:

Jag ska försöka pricka av minst tio klassiker: (5/10). Jag uppnådde halva målet som gällde klassikerna. Jag har också känt mig stressad av den här punkten och jag har känt att lusten påverkats till det negativa en hel del.

Jag ska försöka läsa minst sex verk på engelska : (0/6). Det här målet insåg jag var väldigt högt siktat för i år. Jag har inte ens försökt läsa en bok på engelska då jag med nöd och näppe i vissa perioder klarat av att läsa något enstaka verk på svenska. Och i ett annat perspektiv har jag läst så mycket engelsk kurslitteratur/facklitteratur att jag känt mig väldigt mätt på engelska när det kom till skönlitteraturen. Och det måste få vara okej.

Jag ska försöka fullfölja de utmaningar jag åtar mig: Kaosutmaningen 2016 (8/20), Read-a-long (1/1). Jag slutade räkna i Kaosutmaningen efter åtta uppnådda, eftersom även detta kändes som en stressfaktor för läsningen. Jag kan ha uppnått fler än åtta, men det känns just nu oviktigt. Read-a-longen var rolig och det är ändå en utmaning jag skulle kunna tänka mig att ställa upp i så länge det känns uppnåbart och så länge det handlar om en bok jag verkligen vill läsa för stunden. Just read-a-longen av Odinsbarn har varit det kanske minst stressrelaterade delmålet jag mött 2016 och ett delmål jag rodde hem!

Jag ska fortsätta driva punkten ”Fem Frågor” 2016 – jag hoppas på minst tio inlägg: (1/10). Nej, orken och lusten har tyvärr inte infunnit sig då det blir en del jobb med ”Fem Frågor” och jag har knappt haft orken eller lusten att läsa, än mindre blogga, särskilt sista halvåret… Detta är en punkt som kanske vaknar till liv om orken och lusten faller på. För det finns så många bra författare där ute!

Jag ska försöka läsa minst 60 verk – detta innan nyårsskiftet 2016/2017: (50/60). Det här målet kanske jag faktiskt inte har haft superduperångest över. Det har hela tiden känts som om det blir vad det blir. Och det blev ändå hela 50 (!) verk utläsa 2016 och jag är jättenöjd med den siffran kanske mycket med tanke på mina läsdippar under året. Så jag är ändå mycket nöjd.

Så jag har med detta bestämt att det är hejdå till allt stressrelaterat: målen är slopade för 2017, måstena är slopade 2017. Jag har även tagit bort både lånetipsen och bokhylleuppdateringen jag haft som egna sidor på bloggen just för att det är oerhört stressande att uppdatera, uppdatera och uppdatera lite till… Och jag bestämmer att det är okej att jag slopar all (!) stress och att jag tillåter mig att skriva 2017 om och när jag vill. Jag stressar alltså inte ens fram recensioner längre ens en gång… Och jag tycker det känns bra.

2017 handlar för mig om att må bra och att hitta balans.