Jag slopar målen 2017

Ja, nu har jag bestämt mig för att jag slopar målen 2017.

Förra året såg mina mål ut såhär:

Målen för 2016, lyder som följer:

  1. Jag ska försöka pricka av minst tio klassiker.
  2. Jag ska försöka läsa minst sex verk på engelska.
  3. Jag ska försöka fullfölja de utmaningar jag åtar mig: ”Kaosutmaningen 2016” samt ”Read-a-long” av Odinsbarn.
  4. Jag ska fortsätta driva punkten ”Fem Frågor” 2016 – jag hoppas på minst tio inlägg.
  5. Jag ska försöka läsa minst 60 verk – detta innan nyårsskiftet 2016/2017.

Såhär lyckades jag:

Jag ska försöka pricka av minst tio klassiker: (5/10). Jag uppnådde halva målet som gällde klassikerna. Jag har också känt mig stressad av den här punkten och jag har känt att lusten påverkats till det negativa en hel del.

Jag ska försöka läsa minst sex verk på engelska : (0/6). Det här målet insåg jag var väldigt högt siktat för i år. Jag har inte ens försökt läsa en bok på engelska då jag med nöd och näppe i vissa perioder klarat av att läsa något enstaka verk på svenska. Och i ett annat perspektiv har jag läst så mycket engelsk kurslitteratur/facklitteratur att jag känt mig väldigt mätt på engelska när det kom till skönlitteraturen. Och det måste få vara okej.

Jag ska försöka fullfölja de utmaningar jag åtar mig: Kaosutmaningen 2016 (8/20), Read-a-long (1/1). Jag slutade räkna i Kaosutmaningen efter åtta uppnådda, eftersom även detta kändes som en stressfaktor för läsningen. Jag kan ha uppnått fler än åtta, men det känns just nu oviktigt. Read-a-longen var rolig och det är ändå en utmaning jag skulle kunna tänka mig att ställa upp i så länge det känns uppnåbart och så länge det handlar om en bok jag verkligen vill läsa för stunden. Just read-a-longen av Odinsbarn har varit det kanske minst stressrelaterade delmålet jag mött 2016 och ett delmål jag rodde hem!

Jag ska fortsätta driva punkten ”Fem Frågor” 2016 – jag hoppas på minst tio inlägg: (1/10). Nej, orken och lusten har tyvärr inte infunnit sig då det blir en del jobb med ”Fem Frågor” och jag har knappt haft orken eller lusten att läsa, än mindre blogga, särskilt sista halvåret… Detta är en punkt som kanske vaknar till liv om orken och lusten faller på. För det finns så många bra författare där ute!

Jag ska försöka läsa minst 60 verk – detta innan nyårsskiftet 2016/2017: (50/60). Det här målet kanske jag faktiskt inte har haft superduperångest över. Det har hela tiden känts som om det blir vad det blir. Och det blev ändå hela 50 (!) verk utläsa 2016 och jag är jättenöjd med den siffran kanske mycket med tanke på mina läsdippar under året. Så jag är ändå mycket nöjd.

Så jag har med detta bestämt att det är hejdå till allt stressrelaterat: målen är slopade för 2017, måstena är slopade 2017. Jag har även tagit bort både lånetipsen och bokhylleuppdateringen jag haft som egna sidor på bloggen just för att det är oerhört stressande att uppdatera, uppdatera och uppdatera lite till… Och jag bestämmer att det är okej att jag slopar all (!) stress och att jag tillåter mig att skriva 2017 om och när jag vill. Jag stressar alltså inte ens fram recensioner längre ens en gång… Och jag tycker det känns bra.

2017 handlar för mig om att må bra och att hitta balans.

Hur jag vill göra eller icke-göra med bloggandet framöver…

…funderar jag ganska mycket på just nu. Just nu tycker jag inte att jag finner alls så stor lust eller glädje över att blogga, men kanske, kanske skulle den lusten komma tillbaka?

Just nu är jag inne på att försöka blogga ikapp böckerna jag inte bloggat om hittills 2016, och att jag sedan har en mer laid back stil år 2017 och kanske lägger upp bilder här på bloggen på mina ”just nu” och där jag eventuellt utnyttjar Instagram en hel del mer än bloggen för att förmedla det jag läser och eventuellt vad jag tycker. Skulle andan falla jättepå för att skriva lite extra om en bok kanske jag ger utrymme för det, eller skulle andan falla på att diskutera något bokigt så kanske jag låter mig själv skriva på grund av att andan fallit på, men jag ska 2017 i sådana fall ha så mycket mindre tvång.

Jag tänker just nu att skulle det inte bli ett enda inlägg 2017 eller någonsin igen på bloggen så får det också vara helt okej. Jag kommer fortsätta ha bloggen öppen och ser den lite som dokumentation över åren som gått och vad jag läst under mina fina bloggår!

Ja, så här går tankarna just nu. Men jag kommer fortsätta tänka och känna efter lite, även om jag tycker att jag funnit en ganska bra deal med mig själv hittills. Så lite tvång som jag kan uppbåda tycker jag kan vara bra medicin för att lusten och glädjen eventuellt ska bubbla upp till ytan igen.

Hösten kommer innebära mycket ”näsan i böckerna”:

Ja, mitt liv blir ganska bokligt, men det kommer lite inslag i filmväg också under hösten. Jag ska nämligen i höst balansera jobb på heltid, bibliotekarieutbildning på halvfart och en extrakurs (som jag fick veta att jag kommit in på igår).

Extrakursen jag har sökt är ”Konsten att skrämmas – skräck i kulturen” från Mälardalens högskola. Från kurslitteraturlistan kunde jag ganska direkt konstatera att jag redan hade dessa böcker från listan hemma:


Min sambo har undrat om jag ska läsa en repetitionskurs i skräck i och med att det ser ut som det gör med högen ovan och jag är redan mer eller mindre bekant med tre av fyra av de större fackböckerna. Men i ärlighetens namn kanske sambon har lite rätt och jag hade inte vågat söka kursen utan att vara lite bekant med större delen av kurslitteraturlistan på grund av det tidsmässiga enligt: jobb – distansutbildning – och – extrakurs!

Jag när jag skriver mejl i bokbloggiga sammanhang:

  1. Jag skriver mejlet och väljer orden väl.
  2. Jag läser igenom mejlet och gör eventuella ändringar.
  3. Jag läser igenom mejlet (igen) och gör (igen) eventuella ändringar.
  4. Jag läser igenom mejlet ytterligare en gång.
  5. Jag klickar på skicka.
  6. Jag läser (om möjlighet finns) mejlet igen för att få känna mig himla bra på detta med att skriva mejl. Eller: Jag får ett mejl med en hint från mottagaren att något blivit lite språkligt knasigt i mitt förra mejl.
  7. Jag upptäcker trots allt ett stav-/slarvfel och får andnöd. 
  8. Jag mejlar en liten ursäkt och skakar skrattandes på huvudet.

Punkt 1-5 är alltid dealen. Punkt 6 är vanligt förekommande vad gäller ytterligare en omläsning av mejlet! Punkt 6-8 gör sig gällande de fall då stav-/slarvfel återfinns i det språkliga, vilket är någon gång då och då.

De knasigaste stav-/slarvfelen per mejl som jag kommer ihåg har Jonny på Swedish Zombie erhållit samt idag även Johanna Wester! Men det leder oftast till ett gott skratt tänker jag och jag är trots allt bara mänsklig! 

Novellen som format

Den här veckanKulturkollo har det vridit och vänts på novellen som format. Ett format som jag tror att många känner att de älskar eller hatar.

Länge visste jag bara att det fanns noveller. Det var ingen jag direkt själv hade testat på och jag var oerhört kritisk till om jag skulle kunna falla för en berättelse som utspelar sig på så kort om plats. Vad skulle någon författare kunna hinna säga eller vad skulle en författare hinna förmedla för känslor på så kort om plats?

En dag testade jag novellen som format. Jag kanske inte föll för just den novell jag testade, men jag kände ändå att konceptet var mycket intressantare än vad jag hade tänkt mig… Så jag testade formatet fler gånger och insåg att författare verkligen kunde lyckas att säga mycket på så kort om plats och att författare kunde beröra på så kort om plats också… Inte i alla fall såklart, och inte hela vägen somliga gånger, men detta händer ju även vid läsning av längre format.

Nu för tiden har novellen blivit ett favoritformat. Jag har läst så många pärlor, och det fantastiska är att jag hinner läsa många verk och jag hinner fånga många wow-känslor som jag inte hade hunnit eller lyckats göra om jag endast läst de långa, längre och längsta formaten som finns… Jag känner mig oerhört berörd och berikad bara av den tanken! ♥

Inget annat format har…

  1. …skapat så lite lässtress.
  2. …gått att påbörja samt att läsa ut till frukosten eller i badkaret.
  3. …hjälpt mig så mycket ur lässvackor.
  4. …förgyllt väntetider hos läkaren/tandläkaren så mycket.
  5. …lämnat mig med en sådan lust till omläsning.
  6. …lett till så många faktiska omläsningar.
  7. …triggat igång den egna skrivarlusten.
  8. …skapat så många relevanta frågor och tid för reflektion.

I egenskap av lärare kan jag också lyfta fram novellen som det perfekta formatet att högläsa, att hinna läsa tillsammans med eleverna, att hinna återkoppla till i form av frågor och diskussioner. Det är också ett bra format att använda för skrivövningar inom skolan och det går att bygga upp finfina kreativt skrivande-uppgifter i relation till novellen som format.

Jag slår verkligen ett slag för novellen! Det är en återkommande favorit, en bästa vän och en läsinspirerande sådan! Ja, Elina  ♥  novellen = sant!

Boktips…

…mottages tacksamt inför söndagens tripp till bokmässan då jag hoppas inte undgå allt för många bra böcker väl på plats.

Det behöver inte vara boktips som rör det mest nyutgivna, men det får mycket gärna vara detta också!

Bra att veta vid tipsgivning:

– Jag läser just nu mycket skräck och rysare.
– Jag har en stor förkärlek för ungdomsromaner.
– Jag har kärat ner mig en hel del i vissa serier (tecknade that is och i bokligare form).
– Jag gillar novellen en hel del som format (ganska oavsett genre)!
– För mig kan vanliga romaner, typ drama, också fungera.
– Jag föredrar att läsa på svenska.

Sitter någon inne med andra tips rörande bokmässans söndagsprogram eller liknande – bring it, för all del!

Julis två omläsningar…

…vill jag bara säga något kort om vardera. Jag läste om båda tack vare sommarkursen. Henry James verk valde jag att läsa om på svenska för att se om det var något jag kanske missade i den engelska versionen för ett par år sedan och John Ajvide Lindqvists verk lästes delvis om då jag bara visste att jag skulle använda den i den lite djupare analysen i min andra hemtentamen. James verk lästes i juli för andra gången och Ajvide Lindqvists för tredje eller fjärde.

När skruven dras åt var exakt så som jag mindes den. Den är rörig, den är svår att greppa på olika sätt och jag undrar fortfarande som läsare vad som hänt eller ej och hur jag ska tolka den. Jag hade ju trott att läsningen eventuellt uppfattats som lite rörig, svårgreppad och svårtolkad på grund av språket sist jag läste den, men nu inser jag alltså att jag ”förstått” den även första gången jag läste den. Jag gillar den kanske inte jättemycket på ett sätt, men jag tycker om delar av den ändå och jag gillar att den påverkat och inspirerat andra författare.

lat-den-ratte-komma-in[1]Låt den rätte komma in kan jag inte säga annat om än att jag fortfarande tokälskar den! Jag borde kanske ha tröttnat på den rejält vid det här laget, men icke då! Jag ser fortfarande så mycket briljant, så mycket genialt och jag äcklas fortfarande av de där få, men riktigt vrickade, scenerna som ingår i verket. Jag gillar också det faktum att Ajvide Lindqvists verk varit fokus för olika slags studier i olika kurser jag läst och att det alltså finns så mycket att analysera och se (och jag inser samtidigt hur mycket nytt det hela tiden finns att upptäcka då jag misstänker att jag fortfarande inte har hittat allt)!


När skruven dras åt
Författare: Henry James
Förlag: Modernista (2010)
ISBN: 9789185453955
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Låt den rätte komma in
Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront (2005)
ISBN: 9170371253
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Tankar om två gamla verk:

Närmare bestämt vill jag fokusera lite kort på H. C. Andersens The Red Shoes (på svenska De röda skorna) och även Washington Irvings The Legend of Sleepy Hollow. Jag har läst båda dessa verk inom ramen för sommarkursen och jag har läst dem båda med fokus på vad de kan ha för moraliskt budskap till läsare.

The Red Shoes tycker jag har en stark moral när det kommer till vad man kan bestraffas med om man inte gör det moraliskt riktiga och lyssnar på de som är äldre och klokare, samt lyssnar på vad det finns för allmänna regler som man bara följer utan att ifrågasätta… Dock är jag högst osäker på om jag tolkat den rätt hela vägen då jag läst den här på engelska och då jag tycker att den har ett ganska högt tempo (kanske för att ge tryck åt de röda skornas framfart när fötterna som bär dem börjar dansa?)…

The Legend of Sleepy Hollow har till skillnad från The Red Shoes ett lite mer långsamtgående tempo som går mer hand i hand med spökhistorien som den ska efterlikna formen av… Den är lite mysryslig och den innehåller mer klart humoristiska drag än vad vissa verk som är äldre förmedlar mig som är en läsare av idag. Den här håller istället på starka drag av att försöka göra de som tror på spöken lite till åtlöje (tillsammans med huvudpersonen i spökhistorien) och den går med det hand i hand med den typ av litteratur som försöker skapa lite ordning och logik bland spökhistorierna som påstås vara sanna…