Toppitopp noveller 2015

Jag har läst så löjligt många och riktigt bra noveller 2015 att det borde vara en större topp än de tre titlarna jag brukar utse. Dock har jag ändå valt att försöka få ner min topp till tre titlar och sedan vill jag hedersomnämna några författare lite extra vid namn mot slutet (ni petades bort från toppitoppen med så små marginal)!

Toppitopp i novellväg 2015 är:

♥ Emanuel Blumes Koma

Koma_1400-800x1135[1]Blumes novell Koma är så kort, säger så mycket och säger samtidigt inte helt rätt saker för att jag bara ska falla, alldeles handlöst, och jag älskar den förbehållslöst för hur den får mig att känna… Nu har stackars Blume det dock inte alls särskilt lätt att få mig att falla såhär pladask för en av hans noveller igen. Attans!

♥ Stewe Sundins Stalaktit

stalaktit-800x1135[1]En novell som jag läste kort efter Blumes och jag tänkte att jag var svårtflirtad från och med den. Den här novellen höll dock verkligen måttet och jag upplevde verkligen att det är en novell som känns, som väcker olika slags känslor och även Sundin lyckas skriva något så välfungerande för skräckläsaren på så kort om plats.

 

♥ Cia Sigesgårds Nio Månader

nio_manader-211x300Ytterligare en novell i klass med de andra två här ovan. Liksom Blumes novell sägs rätt mängd saker och en annan mängd osagt eller tvetydigt blir avgörande för hur mycket jag sedan gillar den. Den här novellen har en balans mellan vardag/verklighet och mardröm/overklighet som verkligen gör sig bra. Ja, den är skickligt skriven kort och gott.

Det känns lite som att 2015 blev skräcknovellernas år här på bloggen, men det är också inom skräckgenren som jag fallit för berättelserna gång på gång i år.

Det är också därför jag känner ett behov av att hedersomnämna några författare som inte kom med upp på listan, men var så oerhört nära: Sofie Trinh Johanssons, Therese Widenfjord och Lupina Ojala!

Mycket kärlek till samtliga omnämnda författare! ♥

 

Fem frågor: Therese Widenfjord

5 frågorFestlig fredag, allesamman! Idag presenteras sista ”Fem frågor” på bloggen för i år. Therese Widenfjord är den som får den stora äran att avsluta ”Fem frågor” för 2015. Vad jag tycker om hennes novell Run, eat, repeat kan utläsas här (läs, läs, läs, gärna novellen är väl en av uppmaningarna jag vill ge!). Thereses fem svar kommer dock upp något senare än när jag fått dem på mejl, men lika bra är svaren för det:


index

Fem frågor till Therese Widenfjord:

1. Vilka tre ord beskriver dig bäst som författare?
Ny, envis, språkmedveten.

2. Vilken är din viktigaste ingrediens för en lyckad skrivprocess?
Uthålllighet. Att fortsätta skriva varje dag, även när man inte känner för det. Det går inte att sitta och vänta på inspiration; det är bättre att bara börja skriva ändå. Då dyker det – förhoppningsvis – upp något under tiden.

3. Vilket verk har du skrivit som du nog aldrig kommer att glömma?
Jag hoppas att jag inte glömmer något av dem, men ska jag välja ett kan jag säga min senaste novell Run, eat, repeat.

4. Vilken bok önskar du att du hade skrivit (och alltså inte den egentliga författaren)?
Gillian Flynns Gone Girl, kanske? Eller Maria Gripes Skuggböcker.

5. Vilken bok kan du inte undgå att föra på tal, om och om igen, just nu?
Patti Smiths M Train. Ser mycket fram emot att läsa den nu i höst!

 


Foto: Therese Widenfjord.


Run, eat, repeat

9789188185082_200Therese Widenfjords Run, eat, repeat skulle kunna tas för att vara en helt vanlig ögonblicksnovell. Ögonblicket kretsar kring en kvinnas träningsentusiasm och entusiasmen över att äntligen se resultat, känna sig taggad att fortsätta träna, att fortsätta bli stark och se ännu mer resultat framöver…

Men novellen är endast till synes just detta, för orden är noggrant utvalda och skickligt utplacerade för att skapa först denna synvilla, och för att sedan betyda så mycket mer – och – novellen blir med detta mycket mer än ytterligare en ögonblicksnovell… Det här är en rysare/skräckis helt i min smak kan jag meddela.

Jag tolkar till exempel in att den kvinnliga huvudpersonen börjar träna av en anledning och att hon verkar föredra att just springa och att hon dessutom verkar springa från något, eller några… Jag tolkar samma stycke, samma information, på ett något annorlunda sätt vid en andra snabbläsning av novellen och sådant där älskar jag! Jag gillar när inte allt är precis som det verkar och jag älskar när någon dessutom valt ord med omsorg! Det fantastiska är att jag dessutom hittar små detaljer i novellen som kanske gått mig förbi på ett helt annat sätt vid en första läsning än vad de gör vid en andra.

Jag måste säga att jag gillar den här novellen mycket och kanske extra mycket vid en andra läsning! Jag skulle därför rekommendera den som läser och tycker om (eller älskar den) vid en första läsning, alternativt den som läst och tyckt om (eller älskat den) vid en första läsning, att faktiskt läsa Run, eat, repeat en andra gång! Det är den utan tvekan värd!


Run, eat, repeat [Elektronisk resurs]
Författare: Therese Widenfjord
Förlag: Swedish Zombie (2015)
ISBN: 9789188185082
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Septemberläsningen:

  • Therese Widenfjords Run, eat, repeat (novell)
  • Hermann Hesses Siddharta (månadens bokcirkelbok)
  • Magnus Nordins Uppror
  • Sofie Trinh Johanssons Barnvakten (novell)
  • Mim Sörenssons Flickan på centralen (novell)
  • Laini Taylors Mörk ängel

I september månad lästes alltså sex hela verk ut, ett av dessa har jag dessutom långtragglat med, men med detta inte sagt att det varit på grund av att den är dålig. Dessa sex verk utgörs i sin tur av 729 sidor. Jag kan konstatera att det blivit tre noveller och tre böcker av olika slag (en klassiker och två ungdomsromaner av olika karaktär) utlästa. Sidantalmässigt låter detta kanske inte så himla bra, så får jag trösta mig med att det egentligen blivit fler sidor lästa, men att jag inte orkar räkna alla sidor som läses i halvfärdiga verk för månaden (detta slutade jag upp med i somras någon gång för att det tog för mycket tid att räkna på det)… Jag har med detta läst en och annan sida (och i vissa fall mycket av de tre verk jag ytterligare påbörjat under månaden).

Jag har svårt att utse en månadens absolut bästa eftersom jag tycker jag läst mycket bra. Den jag gillade mindre av alla titlar ovan var dock utan att tveka (tyvärr) Hermann Hesses Siddharta.

I november är förhoppningarna ganska stora på att få lite extra tid för att läsa just skönlitteratur. Gärna uppkrupen med en filt eller ett täcke och i sällskap av te och varm choklad och gärna en katt! I övrigt ska jag vara kulturell och gå på teater!