Septemberläsningen

Bättre sent än aldrig, tänker jag…

Och i september lästes fem noveller ut:

  • Huset av Torgny Lindgren
  • Fröken av Sara Lidman
  • Moster Evelina och Anton av Sara Lidman
  • Öknens alla blommor av Per Olov Enquist
  • Monte Carlo av Stina Stoor

På Instagram skrev jag följande:

”(T)yvärr så gillade jag ingen av novellerna sådär särskilt mycket – varken i språket eller i historierna, även om det finns något i alla av dem… #Torgnylindgren och #huset var intressant med sina detaljer, och #saralidman med sina två noveller #fröken och #mosterevelinaochanton likaså. #Perolovenquist och #öknensallablommor lämnade mig med en viss känslostämning och ett slut jag fastnade med. #Stinastoor och #montecarlo lämnade mig med känslan av att jag borde läsa om och försöka hitta mer – då det känns som om jag eventuellt missat smådetaljer av betydelse… Och detta har jag känt förut när jag läst något av Stina Stoor.”

Och det är ju så ibland att vissa noveller inte riktigt faller en fullkomligt i smaken och att det får vara okej så. Det fascinerande är ju att de trots allt kan komma att väcka känslor, tankar och att de på något plan ändå berör, fastän att själva värderingen landar i att en faktiskt inte tyckte om. De fem novellerna för september månad tycker jag belyser detta på ett bra sätt.