Majläsningen:

I maj lästes följande titlar ut:

  • Veronice Roths Dödens märken
  • Flora Wiströms Stanna

Så här sammanfattade jag läsningen på Instagram i mina ”bokrecensionishar”:

”Första utlästa verket på ett bra tag! 📚 #Dödensmärken av #veronicaroth tyckte jag var svår att komma in i. Det tog ett tag att komma nära inpå både världarna, miljöerna och karaktärerna för mig. Och trots att den var spännande när jag väl kom in i den så känns vissa aspekter inte tillräckliga för att jag ska vilja fortsätta läsa nästa bok såsom det känns just nu. ✨ Jag kan inte låta bli att känna att skarvarna mellan bokens delar är lite för stora, att det tog lite för lång tid att verkligen komma in i berättelsen och att jag saknar, trots spänning, den där lusten att vilja läsa nästa del sådär tvärsäkert och efterlängtat. En okej till bra bok, men för mig inte mer… 📚👍”

Och:

”Alltså: allvarligt och jävla talat – vilken bok! 📚❤️ En säker topp-i-topp-bok för 2017 års läsning? Ja, det skulle jag verkligen tro! 🙌 #Stanna fångar mig i princip de tre första sidorna och sedan vävs Esters känslor, tankar och liv samman med mitt. Jag kände det som om vi levde i symbios, som om vi eventuellt alltid kommer vara så tighta från och med nu! Vilken grej! 👊 Vad jag först rycktes med i som en historia om den första, kanske starkaste och sannaste, kärleken, visade sig innehålla så mycket mer. Mycket mer verklighet, till exempel: det goda och det onda… När det kommer till familj, syskon, vänner… Mobbning, sjukdom, sorg och saknad… Samhörighet, val, lycka och längtan…. Ja, livet helt enkelt i en realistisk explosion av just det enda riktigt oförutsedda som skapas i mixen av förflutet, nuet och framtiden. ❤️💔❤️ Jag känner igen mycket hos Ester. Och jag känner så mycket! Språket är så briljant och precis det där jag inte kan värja mig för! Jag fullkomligt älskar boken trots allt, eller snarast tack vare, allt den innehåller! 🙌📚❤️”

Två verk lästes alltså ut i maj och det känns jättefint efter min lässvacka.

Det kommer väl inte direkt som en överraskning att jag tycket att Dödens märken var en riktig besvikelse i och med att det kändes som det saknades så mycket.

Och det kommer väl inte heller som en överraskning att jag ä-l-s-k-a-d-e Stanna så jag nästintill inte finner ord att beskriva min kärlek till den. Det blev en blixtförälskelse mellan mig och Wiströms Stanna – no doubt.

Nu i juni har ju jag och sambon gått och blivit husägare på riktigt riktigt och med det får vi se hur det går med läsningen. Jag har dock laddat upp med fem bibbliolån i form av så kallad barn- och ungdomslitteratur – himla bra sommarläsning för mig med andra ord!

Hur det än går med läsningen första sommaren med hus återstår alltså att se. Men jag tror att jag älskar juni oavsett!

Annonser

Äntligen läste jag ut en bok!

Jag är så himla glad över att det regnade i början av veckan. Med regnet kom en krypande lust att krypa upp i soffan med ett täcke och faktiskt läsa. Och jag har sedan dess läst ungefär 100 sidor varje kväll, vilket är mer än vad jag läst just skönlitterärt sammanlagt på en och en halv månad! 

Nu är Dödens märken av Veronica Roth äntligen utläst och jag är så lycklig över det faktum att första boken sedan mars nu är utläst! Hurra! Lyckotjut och metaforiskt konfettiregn med bokstäver! 🎈

Jag är inte beredd att ropa hej än, men det känns som om den allra största lässvackan för den här gången är förbi. Jag undrar om det kan ha att göra med att det även börjar kännas som om jag är mer i fas med både flyttpackning och studierna? Kanske, kanske. 

Mikrorecension: Four

four_divergent-25576114-frntlVeronica Roths novellsamling Four ger Fours perspektiv till skillnad från Tris perspektiv som i romanserien. Tre av novellerna utspelas innan Four träffar Tris och den sista novellen ger bara ett nytt perspektiv på händelser vi känner igen…

”Jag har ett nytt namn, vilket betyder att jag kan bli en ny person. Någon som inte tolererar dräpande kommentarer (…). Någon som kan ge igen.” (sid. 49).

Jag tror att detta är en novellsamling man med fördel kan läsa efter ett ganska bra tag efter att man avslutat trilogin om Tris (vilket jag bland annat säger på grund av att det nästan är lite väl mycket igenkänning emellanåt). Jag tycker att den fyllde sin funktion som sådan, även om jag kunde varit utan den fjärde och sista novellen mestadels på grund av att jag redan läst om dessa händelser men ur Tris perspektiv…


Four: en Divergent-samling
Författare: Veronica Roth
Förlag: Modernista (2014)
ISBN: 9789174994131
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Novemberläsningen:

Novemberläsningen består av följande utlästa verk:

  • Four – Veronica Roth
  • Italienska skor – Henning Mankell
  • Yuko – Jenny Milewski
  • Utvandrarna – Vilhelm Moberg (lättläst)
  • Felice – Lupina Ojala (novell)

Med andra ord lästes fem verk ut i november månad som motsvarar cirka 1020 sidor.

Bästa läset denna månad korar jag Felice till och det verk jag kanske gillat allra minst denna månad kan nog vara Utvandrarna även om nu också den berättelsen är bra, viktig och intressant…

Jag hoppas att jag ska ha ork och tid att både läsa, recensera och uppdatera bloggen lite mer nu i december, men jag lovar samtidigt ingenting. I december ser jag annars mig själv ha en fin månad tillsammans med katterna, sambon, släkt, vänner och goda böcker. För att inte tala om att jag kommer att ha en ganska ovanlig jul, i alla fall med tanke på hur jag trodde att mina jular skulle se ut från och med lärarexamen 2013…

I december tekalendrar jag mig för övrigt fram till julafton precis som förra året!

Decemberläsningen

December är den läsmånad jag per pur djävulskap puttar böckerna åt sidan för att umgås med nära och kära – och – jag kunde på ett sätt inte bry mig mindre. Detta betyder ju dock inte att jag inte läser. Det blir dock inte lika mycket lästid och det kan man nog ändå utläsa vad gäller antal lästa böcker (även om det är varierad läsning också):

Som ni ser gav december mig 7 verk och 990 sidors läsning (medräknat de 123 sidor jag hade hunnit läsa i Selznicks verk i december månad). Det är inte så illa för att i princip inte ha läst ett dyft knappt från och med dagen innan julafton… Och räknar jag ihop det så gör dessa sju verk och dessa 867 sidor något för årsstatistiken på bloggen!

De två bästa i december måste nog ändå bli Wallflower och Allegiant. Jag är även väldigt imponerad över vad Saskia Gullstrand har åstadkommit och Räddaren den barmhärtiga kommer indeed få bo i min bokhylla – för alltid!

Vad jag nu hoppas i januari: att komma in i morgonläsrutinerna och även få ett par fina lässtunder innan läggdags! Jag hoppas även på vackert vinterväder – för i ärlighetens namn trivs jag med årstidernas nyanser och blir piggare och gladare på vintern med lite snö och ett vackert uppiggande vinterlandskap!