Impulse

225px-Impulse(hopkins)[1]Jag har sååå länge varit nyfiken på Ellen Hopkins. Bland annat tack vare Miriam och Nelly med flertalet fina recensioner och lovord angående Hopkins och hennes romaner skrivna på vers. Och nu senast fick jag ju just Impulse i bokbytet med Nelly. Och det är inte alltid jag har haft tid att hugga in i en av böckerna jag fått i bokvänspaketet av Nelly. Men nu hann jag och ville jag det ganska direkt. Detta har varit min ”frukostbok” då verserna som upplåter kortare kapitel har varit perfekt att läsa just på morgonen. Oavsett om man haft fem minuter över att läsa, tio minuter eller tjugo…

”Act

on your impulse,
swallow the bottle,
cut a little deeper,
put the gun to your chest.” (sid. 4).

Bokens titel är ganska klockren i samband med detta citat. Den presenterar också bakgrunden på ett poetiskt, rakt och koncist sätt för de tre individerna som läsaren får lov att följa: Tony, Vanessa och Conner. Alla tre skrivs in på Aspen Springs ungefär samtidigt, efter deras självmordsförsök… På Aspen Springs är tanken att de ska få hjälp att bearbeta barndom, minnen, händelser, dåtid och nutid och deras känslor på ett sådant sätt att de ska kunna hitta sig själva samt hitta tillbaka till lusten att leva! Ämnet är så tragiskt, så viktigt och egentligen ett verkligt problem i alla samhällen i världen. Jag känner varmt för boken, ämnet, tematiken och allt som kommer ur det poetiska.

Hopkins val att skriva på vers passar det här tragiska och tunga så otroligt bra. Det är som att jag blir mer berörd och mer engagerad när det är så vackert skrivet i den där samklangen i rytmen som uppstår… Hade det här istället varit en helt vanlig roman, ja, jag vet inte… Men jag misstänker att jag kanske inte skulle äga samma förmåga som läsare att bry mig. Det kommer mycket känslor ur det faktum att boken är skriven på lyrik och blir vacker i allt det vardagligt hemska och tunga. Det är briljant!

Jag vill ha mer Ellen Hopkins i framtiden. Samtidigt har en sådan där oroskänsla fötts med den här boken som är den bästa jag läst hittills i år (helt klart den bästa av topp tre böcker i år, av tio lästa verk). Ja, visst är vi bara i mars. Men ändå! Oroskänslan jag känner är ju såklart om jag kommer tycka att Ellen Hokpins andra böcker är lika bra och briljanta. Det verkar ju som om jag inte har något att oroa mig för (egentligen), om jag vänder mig till Miriams recensioner och tankar, samt Nellys. Jag hoppas, hoppas verkligen att jag kommer tycka detsamma! Jag älskar när jag kan skriva upp ett nytt författarnamn som en potentiell favoritförfattare. För det är det vi snackar! Mer vers och Hopkins, åt folket!

Nummer 10 i kaosutmaningen är med den här romanen avprickad: ”Läs en bok som har över 500 sidor”. Och boken är också på engelska, och det är det första hela verket jag läser på engelska hittills i år.

Bokvänspaket #5

Jag har med hjälp av sambons systemkamera och sambons dator äntligen fått bukt på min andra bloggvideo någonsin: föremålet är det femte bokvänspaketet från Nelly på Nellons bokblogg. Vårt valda tema var för detta bokvänspaket var: Vers. Och ledtråden jag fick var: ”Bok med tvåfärgat omslag om tre tragiska huvudpersoner”:

Hojta till om det saknas info om något enligt ert tycke! Jag går inte in så mycket på detaljerna kring bokbytet eventuellt nämligen (men det kan återfinnas i andra publikationer med samma tema)!

Far from You

far from you[1]Än en gång faller jag för en Lisa Schroeder, skriven på vers. Och det är svårt att beskriva vad det är som är så fantastiskt. För det bara är fantastiskt. Den här är dessutom enligt min smak ännu bättre än I heart you, You haunt me som jag verkligen tyckte väldigt mycket om.

Far from You handlar om Alice. Det är hennes perspektiv vi följer. Alice har fått sitt namn från Alice i underlandet. Hon har en pappa, har haft en mamma, och i nutid är hon snart storasyster, eller egentligen halvsyster, åt hennes pappas och styvmammas barn… Man märker att det finns en bitterhet över att ha glidit ifrån sin pappa på sista tiden. Hon känner sig vilsen utan mamman, delvis pappan och hon söker ett uttryck och bearbetar genom sin musik. I hennes liv finns också bästisen, pojkvännen och familjens hund.

Jag tänker inte säga så mycket mer, för inte ens de här orden eller detta försök till att beskriva boken är rättvis på långa vägar. Jag tycker språket talar, versen och poesin, och det är inte förrän man läser, berörs och upplever det Schroeder förmedlar, som man kan greppa det jag försöker säga.

Lisa Schroeder har ett snyggt sätt att ge information, lite i taget, och att hoppa lite i tid, utan att det blir konstigt utan klangfullt, effektfullt och vackert. Hon leker med ord, tecken och berör genom små medel. Det känns att hon skrivit med känsla, och det känns att läsa.

Framsidans Do you believe in angels? får sin förklaring längre in, och boken är så pass vacker att jag vill kunna tro på änglar.

I heart you, You haunt me

Den här boken, skriven av Lisa Schroeder och skriven på vers, är vacker, speciell och skör. Det är en roman, fast ändå inte, tack vare att den är skriven på vers och talar både med ord, ordval, radbyte, meningsuppbyggmad och alla effektfulla tomrum mellan dessa komponenter. Den är rytmisk som poesi ska vara, men håller också kvar vid den ungdomliga rösten bakom historien. Avas.

”I shop,
but I don’t buy.

I eat,
but I don’t taste.

Cali talks,
but I don’t listen.

My mind is drifting,
thinking about him.” (sid. 44).

Ava har förlorat sin pojkvän. Det är hennes fel att han är död och hon vet att det inte går att göra ogjort. Men hon kan sörja, känna av hans närvaro, hans doft och innan hon vet ordet av så inte bara känner hon honom utan ser honom, vet att han finns där – fast som ett spöke. Han talar genom musik, drömmar och ibland rakt in i hennes tankar. Hon älskar honom, han hemsöker henne – precis som titeln indikerar.

Det här är en sorgfylld bok, samtidigt fylld av kärlek. Boken beskriver en process, men koncentrerar mer på känslorna än själva detaljerna som rör processen, vilket jag tycker är befriande, tilltalande och berörande. Det är en ungdomsroman, men ändå inte. Och jag tackar Schroeder för att ha satsat på att skriva en roman på vers, med fokus på känslorna som presenteras i sin skörhet och sin skönhet genom lyrik.

Jag är riktigt frestad att klicka hem Far from You i alla fall innan 2013 kommer. För vad jag kan utläsa av smakprovet i den här bokens sista sidor, så skulle jag tycka om den minst lika mycket, kanske mer.

Ännu en författare i boktolvan är härmed också avprickad.