Fiktiviteters 24frågor, fråga 20-24

Fråga 20: Bloggar

Oj, jag tycker att det här med favoritbloggar är så svårt. Det är klart att man har favoriter och jag försöker hela tiden bekanta mig med nya bloggar och försöker komma på vilka jag absolut envist vill följa. En av de senaste bloggarna jag bestämde mig för att lägga till på Bloglovin’ är Bokskadad (och det var ett halvår sedan drygt), sedan har jag börjat bekanta mig en hel del med Bokstaden. Annars finns det många bloggar jag följer som inte står med under Favoritbloggar längst ner på min blogg (för det är bara en bråkdel av vad jag faktiskt kikar in på regelbundet).

 

Fråga 21: Önska

Angående Helenas blogg så måste jag ändå säga att jag gillar Fiktiviteter som är en gott och blandat-blogg med både tv, serier och böcker i fokus. Jag kan inte önska så mycket specifikt, då jag gillar dagens upplägg och måste än en gång tacka för Helenas fina fokushelger där bland annat Who-helgen verkligen varit något för mig!

 

Fråga 22: Ledighetsläsning

Jag har kommit in i en riktig trötthetsperiod, bland annat tack vare att jag skriver C-uppsats tillsammans med någon då det visat sig vara mycket energikrävande på olika plan. Därav kan jag väl medge att julläsningen eller decemberläsningen är lite sviktande just nu. Jag somnar mycket lätt och hade jätteoptimistiska skinande läseplaner för ledigheten… Nu får jag helt enkelt inse att jag läser det jag vill och det jag hinner. Inte mer och inget mer specifikt…

Jag hoppas hinna läsa Torka aldrig tårar utan handskar som inkommit i mitt namn nu på högskolebiblioteket. Problemet är bara att jag befinner mig på annan ort i skrivande stund och att jag dessutom inte vet när (eller om) jag kommer kunna hämta den i mellandagarna, då jag har jobb uppbokat när jag väl är tillbaka i Jönköping för tre, fyra dagar… Hm, hm.

 

Fråga 23: Årets bok

Oj, vilken kluring! I nuläget, och alltså hittills i år, måste jag säga att den bästa boken är Kråkflickan av Eriksson och Axlander Sundquist. Hemsk bok, indeed, men en av de mest välskrivna och medryckande böckerna jag har läst i år – och som den slutade! Jag måååste läsa nästa bok och den känslan är starkare än vad den varit i år i huvudtaget!

Fråga 24: God jul!

Ja, GOD JUL, allesammans!

Jag firar julen med svensk-finskt julbord, vilket jag tycker är något av det bästa av julen – kareliska piroger och kålrotslåda! Gottgottigottgott! Dessutom gillar jag vår familjetradition där jultomten kommer med en klapp natten till julafton till oss ”barn”. I år virrade dock jultomten till det och gav minsta syrran som sov i min säng två klappar, men mig ingen (har jag inte varit snäll nog i år?)! Men morgontrött antar jag att man får vara även som tomte!

Jag hoppas även på lite glögg och pepparkakor framåt kvällskvisten!

Tack, Fiktiviteter!

Jag tackar än en gång Helena på Fiktiviteter, för ett oerhört trevligt och lyckat initiativ med Who-helgen (jag har länkat till sammanfattningen)!

Jag följde med spänning Whedon-helgen för något år sedan även om jag inte hade något att bidra med själv just då. Precis som helgen då blev lyckad, tycker jag att det blev riktigt lyckat även den här gången. Och jag kunde vara med och bidra i år med ett inlägg angående kära Doctor Who – innehållande doktorn som är älskad i hans många skepnader.

Fastän vi inte visste vad den andra hade skrivit tycker jag att blandningen på inläggen har varit mycket bra.  Jag känner också att de upprepningar som kan återfinnas är värda upprepning. Det finns bland annat exempel på Who-avsnitt som återkommer både en eller två gånger i olika bidrag tillägnad Who och helgen – väl värda att nämnas både en, två och tre gånger just för att de avsnitten är så bra och briljanta som de framstår!

Nu när säsong 5 och 6 snart står i filmhyllan, blir det snart dags att antingen:

1. Kolla om serien med min älskade Matt Smith som elfte doktorn, eller:
2. Försöka sälja in serien hos syster, mamma eller kompis.

Och ja – Matt Smith är min favorit i rollen som doktorn, men Tennant har charmat mig en del han också. Och detta märks då spår från Tennant faktiskt kan anas i mitt inlägg och bidrag till Who-helgen.

My, oh My, Doctor Who

I och med att jag kommer prata om säsongerna hittills med elfte doktorn och Matt Smith i rollen som denne, säger jag för det första (och eventuellt) som doctor Song: ”Spoilers!”

Jag kommer fortfarande ihåg mitt första möte med doktorn:

 

Jag var så nervös den kvällen jag satt där i TV-soffan eftersom jag redan hört lite om doktorn och visste att jag ville tycka om honom. Inte minst för att rekommendanten själv, numer min pojkvän, tyckte om doktorn och serien så himla mycket! Så jag nervade, undrade vad fasen det var jag kollade på några minuter eftersom det ju alltid tar lite tid att koda av innan man landar – och det slutade med att jag blev lite kär i första avsnittet av säsong 5 och kom att älska serien. Men i början kände jag nästan att jag försökte dölja att jag gillade doktorn så mycket som jag faktiskt gjorde och anade redan första avsnittet en kommande förälskelse …

Men sanningen är den att det inte bara är den elfte doktorn i ordningen jag älskar. För det är också något med Amelia Pond, kallad Amy. Det ligger en igenkänning i Amy från min sida. Jag är både lite som hon och önskar att jag var mer som henne. Jag älskar faktumet att vi får träffa henne som barn det där första avsnittet i säsong 5, för jag verkligen känner med henne så fruktansvärt mycket, berörs när hon ber till (söta lilla gullunge!) – tomten. Någonstans gör det henne mer levande för min del. Och eftersom jag upplever doktorn lite som en personifierad och improved (o)mänsklig vuxenversion av tomten, så blir jag extra lycklig när jag ser tillbaka på första avsnittet i säsong 5 och inser att det är tomten hon bett till. Hon är nyfiken, modig och charmig redan som barn – och jag älskar den hon blivit som vuxen. Och i det där första avsnittet när doktorn är galen, rolig och förvirrad – med all anledning – så känner jag mig avundssjuk över att inte vara den som fick den äran i hennes ställe.

Jag blev också så berörd av att han lovar att komma tillbaka, ger sig av och gör Amy till ”the girl who waited”. För är det något jag har lärt mig så är det att doktorn kan lova att komma tillbaka – och han kan och han kommer att hålla löftet. Men kruxet med doktorn och hans tardis/tidsmaskin/polisbox är ju just att han kan ge kordinaterna, men kommer när han behövs – vilket kan vara senare eller tidigare än tänkt. Han kan alltså inte alltid hålla sitt löfte helt, men till viss del. Så visst kommer han, men senare än vad Amy väntat sig – nämligen ”twelve years and four psychiatrists” senare.

Och man märker att det här bara är början på en helt ny vändning i Amys liv, som jag är avundssjuk på eftersom hon får spendera tid med doktorn, för att hon har så mycket inom sig och för att Amy är Amy. När hon nu på något sätt påminner mig om mig, fast vi ju också är olika … Så förstärker det min relation till doktorn, serien och just dessa säsongerna! Det är något med Amy, och något med den elfte doktorn som jag bara älskar och inte kan sluta älska.

Med det sagt är det säsong 5 som fick mig på fall:

 

Och som fick mig att vilja ha mer:

 

Och när jag väl hade börjar kika på säsong 6 med pojkvännen, så fanns det liksom inga tvivel om att jag var störtförälskad i doktorn, den elfte spelad av Matt Smith, han som fick mig på fall. Det var heller inte lönt att försöka dölja det längre – för det kan jag inte. Och trots att jag och pojkvännen kollat in nioende och tionde doktorn med tillhörande avsnitt i utbildningssyfte (för att få bättre grepp om serien i sig), så undrar jag om det inte delvis lite var för att få ner mig på jorden också. För att få mig att sluta sitta där med glittrande ögon, rodnande kinder och varma känslor som bara lyser igenom. Jag älskar elfte doktorn, indeed, can’t hide it! Men det är ju så att jag förstår att jag får älska honom eftersom han inte finns på riktigt (egentligen är det ju så) och för att han inte går att få (på grund av bland annat förra påpekandet…). För om det är något som är sant och verkligt, så är det att jag älskar min pojkvän (inte minst för att han modigt presenterade mig för doktorn)!

Men saken är också den att jag i och med säsong 7, kommer få bli dunderförälskad och förundrad (igen!) över Matt Smith som den elfte doktorn – och better up! – Amy (och hennes Rory) är tillbaka:

 

Jag vet inte om min älskling har kommit att tänka på det än – men pausen från ”min” doktor betyder antagligen bara att förälskelsen kommer komma tillbaka ännu starkare! Jag tackar bara för det eftersom jag gillar kära återseenden och älskar den där pirriga känslan av att ha väntat på något en längre eller kortare evighet!

Hittills har jag i alla fall inte blivit så rutinmässig i mitt Doctor Who:ande att jag är som doktor Sheldon Cooper, från The Big Bang Theory:

 

Jag säger inte så mycket mer om doktorn (för den här gången). Han har för övrigt hyllats även här. Men jag tackar Fiktiviteter så gott för ett finfint initiativ med den här helgen tillägnat vår älskade doktor, i alla hans skepnader. Who-helgen är ju trots allt en hyllning till vår älskade serie i form av Doctor Who.

Och till sist, ännu ett youtube-klipp med Doctor Who-catchphrases à la min doktor:


Allons-y!

Fiktiviteters Who-helg med start imorgon!

Det är väl ingen som har missat att det är Who-helg hos Fiktiviteter i helgen? Vi talar Doctor Who – en älskad serie bland många av oss i bokbloggsvärlden! Helena på Fiktiviteter som är hjärnan bakom denna helg, kommer publicera lite fler inlägg än oss andra och som ni ser kommer jag komma med ett bidrag på söndag klockan 15:00.

Helgens publiceringsschema lyder som följer:

Lördag
10:00 Fiktiviteter
11:00 Tingsholmsbibliotekarien
12:00 Fiktiviteter
13:00 Beroende av böcker
13:30 Helenas bokhylla
14:00 Fiktiviteter
15:00 Vargnatts bokhylla
15.30 Fiktiviteter
16:00 Skuggornas bibliotek
17:00 Fiktiviteter

Söndag
10:00 Fiktiviteter
11:00 BokNea
12:00 Fiktiviteter
13:00 Tingsholmsbibliotekarien
14:00 Fiktiviteter
15:00 I Elinas hylla
16:00 Beroende av böcker
17:00 Fiktiviteter

Det blir spännande att se vad alla kommer komma med! Själv vet jag ju vad jag har skrivit eftersom inlägget är tidsinställt och bara väntar på att klockan ska bli tre på söndag, men annars … Ingen av oss har en aning om vad den andra har skrivit. – Can’t wait!