Varelserna: Uppror

uppror-nordin_magnus-30333349-2959015289-frntlFör att än en gång inte säga för mycket kommer jag endast mikrorecensera den fjärde delen i Magnus Nordins serien om ”Varelserna”. Ytterligare en gång kan vi se att titeln går hand i hand med huvudhändelsen i denna del då Emma, tillsammans med nyfunna kamrater, gör uppror (för vid detta lag inser vi att det finns fler fiender garanterat än de levande döda…

”Porten glider sakta upp, långa skuggor faller ljudlöst på det nötta stengolvet. De första döingarna kommer hasande över tröskeln, käftarna smäller ivrigt mot varandra som om de försöker äta luften som de suger in mellan sina ruttna tänder.” (sid. 29).

Jag är må hända inte exakt lika förtjust i den här fjärde delen, även om jag fortfarande uppskattar serien som sådan mycket och ändå gillar den här boken… Jag tycker nämligen att den här delen känns lite överdramatiserad i vissa avseenden och i specifika detaljer som jag stör mig på lite för mycket på för att kunna tycka annorlunda.


Uppror
Författare: Magnus Nordin
Förlag: Bergh (2015)
ISBN: 9789150220995
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Fienden

untitledJag hade inga som helst förväntningar på Charlie Higsons Fienden. Här är ännu en bok jag personligen inte tycker är särskilt snygg, vilket egentligen bidrog än mer till känslan av att inte ha några förväntningar… När jag hittade den på bibblan tänkte jag faktiskt att de skulle kunnat satsa på en lite mer lockande framsida. Det gör sig gällande hela serien.

Detta är en berättelse som utspelar sig en tid efter en oerhörd smitta, ett virus, något som drabbat de vuxna som insjuknat sakta, men hänsynslöst, men inte de unga… De vuxna har blivit ”levande döda” och det mer direkta sambandet som ålder och smittan verkar ha, har också lett till att ordet ”vuxen” blivit synonymt med ”de levande döda”.

Dilemmat i denna historia är såklart hur de allra yngsta har, eller hur de kan, ha en chans mot de smittade vuxna och andra faror som lurar för ett barn… Hur ska en åttaåring eller en ännu yngre person kunna försvara sig?

Det ligger verkligen något ovanligt över denna roman (vad jag hittills snubblat över), där barnen tvingas bli väldigt vuxna för att överhuvudtaget har en chans att överleva, och där de samtidigt räds att bli äldre (då de inte vet vad som händer när de når en viss ålder rent tekniskt närmar sig vuxen ålder)… Det är dessutom mycket råa scener och språkbruk, mycket våld, blod, men samtidigt förstärker det överlevnadskänslan, domedagskänslan samt det allvar som följer dessa två känslor… Barnen har tvingats bli lagkamrater, överlevare, mördarmaskiner, men samtidigt vet de inte vem de kan lita på eller ej…

Jag gillade den här ganska mycket faktiskt. Den kändes annorlunda, men jag vet inte om jag gillar den tillräckligt mycket för att fortsätta läsa serien i sig dock bara…


Fienden
Författare: Charles Higson
Förlag: Bonnier Carlsen (2010)
ISBN: 9789163867132
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Varelserna: Fristaden

610085[1]För att inte säga för mycket kommer jag endast mikrorecensera den tredje boken i serien om ”Varelserna” av Magnus Nordin. I Fristaden uppdagas det att det just finns en fristad (som titeln indikerar), men man ska inte tro att man behöver sluta oroa sig för de smittade för det.

”Emma och Sebbe utväxlar förbryllade blickar.
‘Varför skiljer de unga och vuxna åt?’ säger Sebbe.” (sid. 27).

Det har gått en tid mellan del två och del tre, men jag tycker att det ger en trovärdighet och jag känner mig som läsare invigd att läsa om de viktiga händelserna på Gotland. Det framkommer dessutom en hel del information kring situationen som inte innan uppdagats och det gör att jag inväntar fortsättningen än mer (och jag älskar Lars Gabels illustrationer inuti boken).


Fristaden
Författare: Magnus Nordin
Förlag: Bergh (2014)
ISBN: 9789150220766
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Varelserna: ”Elias bok” & ”Emmas bok”

Magnus Nordin var det ganska länge sedan jag läste nu. Han var omtyckt när jag själv var ung och jag vet att jag letade hans titlar både på skolbiblioteket och på folkbiblioteket med jämna mellanrum. Jag har hört en hel del positivt om hans nya serie ”Varelserna”, men jag har liksom inte riktigt känt mig jättetaggad att läsa dem. Vet ni främst varför – jo, på grund av något så tarvligt som omslagen. Jag vet att man inte ska döma en bok efter dess omslag, men jag har ändå råkat göra det med denna serie:

varelserna-nordin_magnus-23036111-413569306-frntl[1]   varelserna-emmas-bok[1]

Jag vet inte varför jag glömt bort att bemöda mig att öppna böckerna – för där älskar jag illustrationerna av Lars Gabel – men – jag älskar tyvärr inte omslagen på alls samma sätt. Jag gillar det mer stilrena och klara som kommer av det svartvita, med röda inslag som tittar fram, inuti boken. Detaljerna kommer fram på ett helt annat sätt än vad jag upplever när jag tittar på omslagen. Och jag tror att omslag i samma svartvita och röda hade fått mig att bekanta mig med serien långt innan den här veckans torsdag.

Serien är dessutom riktigt bra. Det här är en ”The Walking Dead” fast utan sexism och för unga! Det är fart i berättelsen, det är hot (och då inte bara zombierna) och en hel del känslor av olika anledningar. Ramarna gör en hel del för berättelsen: vi är på Gotland, ön är drabbat av ett virus och det finns inga möjligheter att komma från ön i och med att man satt militären att ansvara för att ingen lämnar ön på grund av riskerna…

I bok ett och två bekantar vi oss med Elias – storebror till Emma – lillasyster. Men så mycket mer vill jag faktiskt inte säga!

Eller jo: lääääs!


Elias bok
Författare: Magnus Nordin
Förlag: Bergh (2013)
ISBN: 9789150220094
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Emmas bok
Författare: Magnus Nordin
Förlag: Berghs (2014)
ISBN: 9789150220452
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


The Walking Dead – Köttets lustar

the_walking_dead_-_volym_4-kirkman_robert-17448983-frntl[1]Egentligen har jag inte jättemycket att säga om den fjärde volymen av The Walking Dead. Namnet albumet har är lite av en ordlek. Den kan åsyfta nästintill alla i seriealbumet, då många av de levande suktar efter kroppslig kontakt av det sexuella slaget, och då även de levande döda suktar efter kroppskontakt – dock för att försöka stilla deras ständiga hunger…

Det jag är mest besviken över (på grund av att jag sett tv-serien) är hur Michonne framställs. Jag gillar den Michonne jag lärt känna genom tv-serien, men den här karaktären är inte lika stark och mystiskt, vilket jag tycker är synd. Det gör enligt min mening Michonne till en svagare person i seriealbumet. Besvikelsen ligger grundligt fast i att jag älskade att tv-serien fick en så stark kvinnlig karaktär genom just Michonne. Nu får vi dock se vart färden bär i seriealbumet. Michonne är säkert stark här också (hoppas jag). Det skulle nämligen göra serien gott.

Det är en hel del våld i albumet, vilket jag känner igen från tv-serien. Några saker sker på samma sätt i både albumet och i tv-serien, men det är många detaljer som skiljer sig, exempelvis (as far as I can tell) vad gäller Michonnes bakgrund. Det är även fortsatt mycket sex i albumet, vilket jag kan tycka är lite tröttsamt från och till… På ett sätt beskrivs mannen och kvinnan som jämlikar inom ramen för sex (det är till exempel inte bara mannen som vill ha sex och det sker på lika villkor), men samtidigt tycker jag nog att kvinnan i detta album framställs som en förförerska – där mannen å andra sidan framställs som oförmögen att säga nej till förförerskan. Den bilden gör mig lite irriterad, samtidigt som den i alla fall visar att män kan ha svagheter och inte alltid behöver vara så satans starka som de utåt sätt vill vara (jag är både delad och inte)…

The Walking Dead – I tryggt förvar

0000005_the-walking-dead-3-i-tryggt-forvar_410[1]Ja, och maj avslutades med det tredje albumet av The Walking Dead (ja, jag läste väl till strax efter tolvslaget rent tekniskt, men jag kommer räkna den till maj på grund av att i princip hela albumet i övrigt lästes ut i maj).

Jag tittade lite på vad jag hade sagt om förra albumet. Jag tyckte att Rick verkade mer godhjärtad och godtrogen i album 2 jämfört med hur han betedde sig i tv-serien. Men på den här punkten kan jag säga att jag ser fler negativa sidor hos Rick i album 3 än vad jag tycker att jag sett i tv-serien och håller inte riktigt med – trots (kan tilläggas) – att han må vara mer godtrogen mitt ibland de negativa dragen…

Men det värsta är nog ändå hur Hershel framställs så olika i seriealbumet och i tv-serien. Jag har svårt att komma över hur annorlunda han är i detta album emot hur jag vant mig vid att se honom i tv-serien! Det här hade jag nog reagerat på på ett eller annat sätt oavsett vilken jag sett eller läst först, men det stör mig en uns bland alla detaljer som skiljer sig… Jag får läsa fler album för att se hur han utvecklas framöver…

I övrigt är det mycket stereotypa bilder av männen och kvinnorna (mer än i tv-serien). Kvinnorna överlag är en hel del utseendefixerade och man skulle ju kunna tänka sig att man släppt denna fixering vid det här laget. Lori frågor om hon ser tjock ut (och hon är gravid!) och kvinnor med skavanker tack vare strid verkar känna sig mindre värdefulla… Detta med det stereotypa tycker jag speglas inte minst av hur de ser ut. Alla kvinnor har långt hår och alla män har kortare. Just i detta album snubblar man över en  frisörsalong, vilket öppnar upp för några att ändra på frisyrerna… Men jag antar att de haft tillgång till sax eller liknande även innan detta med tanke på männens korta hår? Visst, man ser inte när de går på toa (men vi ser ofta när de har sex), så man kanske helt enkelt låter bli att visa när de klipper sig och ansar skägg med mera. I get it… Och på tal om både albumet och serien: hur i all sin dagar lyckas karaktärerna ha nopprade ögonbryn även fysiskt och psykiskt intensiva perioder?

Det finns också en hel del bra saker med albumet också (som jag inte kan gå in på i detalj). Det kommer fram vissa perspektiv som höjer den och det är ett spännande album som andas domedag. Andrea likställs männen med sina skyttefärdigheter (vilket sedan tidigare är bevisat), men hon måste också påminna männen om detta ett flertal gånger. Allt blir dessutom särskilt spännande när de numer vet om att all död leder till att man blir levande död… Det gör det hela än värre och hotfullt i och med att det innebär att alla har viruset i sig, och när som helst kan ens vän bli ens fiende.

Och med läsningen av denna kan jag pricka av nummer 37 i kaosutmaningen: ”Läs ett seriealbum”.

Bump in the Night Tag

Jag blev taggad att göra ”Bump in the Night Tag” av Nelly på Nellons bokblogg (hos Nelly hittar ni även till ett av taggens ursprung). Taggen går ut på att besvara sex lite längre frågor samt sex lite snabbare, för att sedan skicka vidare taggen till några till som skulle kunna tänkas göra den. Jag tänker att man kan besvara taggen även nu i helgen med mera, då det ändå är Allhelgona-helg.

Let’s go:

  1. Vad är din favorit när det kommer till övernaturliga väsen att läsa om?
    Jag har kikat lite i min bokhylla, och den verkar vara ganska överens med två av de litteraturkurser med övernaturligt innehåll jag läst: vampyren verkar vara en klar favorit. Jag återkommer till vampyren. Om och om igen.
  2. Vilken scen (från vilken bok som helst) är din mardröm att vara med om?
    Här svarar jag utan att tveka (och i princip oavsett bok) att jag inte skulle vilja vara med om en zombieepidemi eller egentligen efterverkningarna efter en sådan. Det känner jag tydligt när jag läser i princip vilken zombiebok som helst med detta innehåll.
  3. Om du skulle besöka en läskig setting/plats i en bok: Vilken skulle du besöka och varför?
    Jag väljer att svara den både mysigaste och mysrysligaste (ibland) settingen jag kan komma på: Hogwarts. De flesta böcker jag läser målar inte upp så här fantastiskt lockande miljöer att jag skulle kunna tänka mig det… Men Rowling lyckas med det, på samma sätt som jag blev oerhört frestad att besöka cirkusen i Morgensterns Nattens cirkus.
  4. Vilken bok var så tråkig att du nästan somnade i en evighet när du läste den?
    Oj, oj, oj. Jag svarar utan att blinka: Franz Kafka med Slottet (den enda jag testat och jag kommer nog inte ge mig på något mer). Den var så ospännande, så olockande…
  5. Vilken bok skulle du kunna riva ut några sidor ur för att göra den bättre?
    Sista ”Harry Potter”-boken: bort med sista sidorna. Sådär, ja. Much better, easy fix.
  6. Vilken elak karaktär skulle du vilja förvandla från ond till god?
    Spontant skulle det bli Celias pappa i Nattens cirkus. Eftersom hon inte har en mamma känns det som att hon verkligen hade förtjänat en mer sympatisk och känslokännande pappa. Jag hade nästan hellre låtit henne växa upp med professor Umbridge, till exempel.

Och de snabba lyder såhär:

  1. Vilken är din favroritvampyr?
    Louis i Anne Rices En vampyrs bekännelse.
  2. Vilken är din favoritvarulv?
    Sam i ”Mercy Falls”-serien av Maggie Stiefvater.
  3. Vilken är din favorithäxa?
    Sara Bergmark Elfgrens och Mats Strandbergs Minoo i ”Engelsfors”-triologin.
  4. Vilket är ditt favoritmonster?
    Cthulhu av H. P. Lovecraft.
  5. Vilket är ditt favoritspöke?
    Även om hon må vara en ängel snarare: Susie i Alice Sebolds Flickan från ovan.
  6. Vem är din favoritmördare?
    Jag har ingen favoritmördare men måste säga att jag fascineras mycket av konceptet mördare i Keplers Hypnotisören fortfarande.

Vidare taggar jag:

Miriam på Schitzo-Cookie’s bokblogg, Julia på Bookclubben, Malin på Bara en sida till, någon eller kanske fler på Beas bokhylla och Anna på Sagan om Sagorna.

Gör taggen om ni tycker det vore kul, eller stå över om ni hellre vill det eller helt enkelt inte har tid. Nelly har valt att posta en video i samband med taggen, men jag med min förkylda näsa, ville inte ens ge det ett försök. Jag önskar er alla en riktigt trevlig helg!