Båten

Förra onsdagen hade vi vår sista bokcirkel inför sommaren och vi hade läst och diskuterade Nam Les novellsamling Båten. Den ha fått riktigt fina recensioner och jag har läst om den hos ett antal bokbloggare. Jag personligen valde att ha Nem Les novellsamling som frukostlektyr varje morgon och trots att den är ganska tung, tycker jag att det har varit ett bra alternativ till läsning av detta verk. Jag har kunnat läsa den i min ensamhet på morgonen och jag har kunnat läsa varje novell inom loppet av två till tre mornar på ett ungefär.

Jag förstår på flera sätt varför Nam Le har fått så fina ord för sitt verk. Det är på flera sätt fantastiskt och man kan inte låta bli att känna att han kan skriva realistiskt och tillföra detaljer som känns ”för nära”. Samtidigt frågade vi oss på bokcirkeln hur man eventuellt kan uppnå denna känsla med tanke på att varje enskild novell är mycket olika varandra. Alla noveller utspelas i olika miljöer, med olika huvudkaraktärer både sett till personligheter, ålder och kön… De utspelas också i olika kulturer. Det är en omöjlighet att Nam Le har personlig insikt eller erfarenhet av alla dessa miljöer och kulturer… Det skulle vara intressant att få en bild av hur han jobbar!

Det mest triggande för mig i min läsning var första novellen där Nam Les förnamn återfanns en enda gång som novellens jag (sid. 18). Detta efterföljs av att en kamrat till novellens jag säger:

”Du skulle kunna exploatera det vietnamesiska hur mycket som helst. Men i stället väljer du att skriva om lesbiska vampyrer och colombianska yrkesmördare och föräldralösa barn i Hiroshima – och om New York-konstnärer med hemorrojder.” (sid. 18). Och jag återfinner alla noveller som omnämns utom en. Finns den? Kommer jag att få läsa den i framtiden?

I övrigt kan jag ärligt säga att jag både gillar och inte gillar Nam Le. Jag fastnar i något slags mellanläge, men kan ändå inte låta bli att hylla honom. Är det märkligt? Jag tror i alla fall att han skapar, för mig personligen, en ambivalent relation till honom och hans berättelser… Bland annat tack vare de där verklighetstrogna detaljerna som nästan chockar eller förvirrar mig beroende på vilken novell jag läser…

Jag prickar också av punkt 16 i kaosutmaningen 2.0 (då Nam är född i Vietnam): ”Läs en bok av en asiatisk författare”.