Decemberläsningen

I december månad har följande titlar lästs:

  • Munro Leafs Tjuren Ferdinand
  • Hanna Ahlunds Du, bara
  • Emelie Schepps Vita spår

Tre titlar lästes ut i december. Detta kan eventuellt bli sista månadsrapporten här på bokbloggen, för jag har faktiskt tänkt att jag kommer fortsätta månadsrapportera på mer klassiskt vis i fin bok och för hand framöver. Tanken är att denna bok ska få bo på mitt nattduksbok!

Den bästa boken den här månaden är utan minsta tvekan Du, bara. ♥ Den har så mycket att älska på en och samma gång. Det är nog inte en enda sak jag inte gillar med boken om vi säger så, och det är därtill så himla mycket att stormälska i den! Den flyttar in i bokhyllan med mina älsklingsböcker.

Tjuren Ferdinand är en söt liten bok, men jag känner varken det ena eller den andra när jag läser den, mer än att den just är söt och den skiljer sig något från den innötta bild jag har av Ferdinand-berättelsen utifrån Disney…

Och Vita spår fastnade jag i nästintill lika mycket som den föregående bladvändaren jag läst av Schepp. Det är vissa saker jag kanske tyst tänker känns på gränsen till ”köper jag verkligen det här?”, men i nästa andetag tänker jag att jag nog ändå gör det utifrån vad som avslöjats i Märkta för livet, till exempel. Och det är spännande och jag sugs in och väntar förväntansfullt på att få läsa Prio ett i en snar framtid.

Jag fortsätter känna efter vad jag vill göra med bloggen framöver. Mer om mina tankar som snurrar kan utläsas i inlägget publicerat här nedanför: ⇓.

Hur jag vill göra eller icke-göra med bloggandet framöver…

…funderar jag ganska mycket på just nu. Just nu tycker jag inte att jag finner alls så stor lust eller glädje över att blogga, men kanske, kanske skulle den lusten komma tillbaka?

Just nu är jag inne på att försöka blogga ikapp böckerna jag inte bloggat om hittills 2016, och att jag sedan har en mer laid back stil år 2017 och kanske lägger upp bilder här på bloggen på mina ”just nu” och där jag eventuellt utnyttjar Instagram en hel del mer än bloggen för att förmedla det jag läser och eventuellt vad jag tycker. Skulle andan falla jättepå för att skriva lite extra om en bok kanske jag ger utrymme för det, eller skulle andan falla på att diskutera något bokigt så kanske jag låter mig själv skriva på grund av att andan fallit på, men jag ska 2017 i sådana fall ha så mycket mindre tvång.

Jag tänker just nu att skulle det inte bli ett enda inlägg 2017 eller någonsin igen på bloggen så får det också vara helt okej. Jag kommer fortsätta ha bloggen öppen och ser den lite som dokumentation över åren som gått och vad jag läst under mina fina bloggår!

Ja, så här går tankarna just nu. Men jag kommer fortsätta tänka och känna efter lite, även om jag tycker att jag funnit en ganska bra deal med mig själv hittills. Så lite tvång som jag kan uppbåda tycker jag kan vara bra medicin för att lusten och glädjen eventuellt ska bubbla upp till ytan igen.

Oktoberläsningen:

I oktober månad lästes följande verk:

  • Johan Theorin – Knackningar
  • Anna Jansson – Farlig sanning
  • Kristina Ohlsson – Ett testamente från helvetet
  • Agnes-Margarethe Bjorvand & Lisa Aisato – Astrid Lindgren
  • Sir Arthur Conan Doyle – Baskervilles hund
  • Mats Strandberg & Sofia Falkenhem – Monstret i natten
  • Mats Strandberg & Sofia Falkenhem – Monstret på cirkusen
  • Emelie Schepp – Märkta för livet
  • Jenny Jägerfeld – Brorsan är kung

Nio verk består oktober månads läsning av och 1153 sidor.

Och jag tycker att oktober månad har bestått av överlag riktigt bra läs. De tre första novellerna kanske var de läs jag gillade minst, och då är det bra noveller. De verk jag således gillade mest kan ses som resterande verk:

Astrid Lindgren är en fin faktabok för alla åldrar, Baskervilles hund är en läsvärd och deckarmysig klassiker, Monstret i natten och Monstret på cirkusen är båda riktigt fina barnböcker som lämpar sig som högläsningsböcker, Märkta för livet är bästa spänningsromanen jag läst på ett tag och Brorsan är kung är en oerhört läsvärd barnbok om att få vara den man är. ♥

Nu ligger jag efter en hel del med recensionerna, men jag tänker inte låta det stressa mig. Snarare känner jag kanske att jag måste se över bloggen och bloggandet med detta i åtanke. Vad vill jag? Ska jag tänka om angående hur jag bloggar, när jag bloggar och varför jag bloggar? Ska jag fortsätta blogga alls? Ska jag blogga här eller else where? Gör det något om jag bloggar då och då och när andan faller på? Jag fortsätter känna efter och fundera på detta 2016 ut…

 

Mikrorecension: Oceanen vid vägens slut

oceanen-vid-vagens-slutOceanen vid vägens slut av Neil Gaiman tog lång tid att ta fram från olästa böcker här hemma och att sedan också läsa. Men så är det kanske inte så konstigt i och med att det är en väldigt ovanlig historia som lite kräver sin lästid? I berättelsen följer läsaren en pojke, 7 år gammal, som är med om något utom denna värld:

””En ocean är mycket större än ett hav. Varför undrar du?”
”Tänkte bara”, sa jag. ”Kan det finnas en ocean som är lika liten som en damm?”” (sid. 34).

Detta är en bok om barndom, vänskap, ondska, godhet, magi (magiskt realism?), och mitt i allt undrar jag som vuxen läsare av boken: vad är sant och vad är fantasi? Och jag tror att jag mitt i alltihopa åtminstone landar i att jag inte uppskattar boken så mycket som jag hade hoppats och att jag inte kommer prata om den särskilt mycket eller tipsa om den vidare… Jag gillar den helt enkelt inte tillräckligt mycket, tyvärr.


Oceanen vid vägens slut : [en roman]
Författare: Neil Gaiman
Förlag: Månpocket (2015)
ISBN: 9789175034287
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Mikrorecension: Så värt

sa-vartSå värt av Martin Jern är hans debutroman och det är en rättfram ungdomsroman där läsaren får följa Aron, 15 år, på ett ärligt sätt i första person:

”Hon har aldrig tittat åt mitt håll. Antagligen vet hon inte ens vem jag är. (…) Vad har jag som skulle få henne att märka mig?” (sid. 6).

Det här är en roman jag gillar ganska skarpt, men det är samtidigt något med den som gör att den inte landar i mer än en okej till bra ungdomsroman för mig personligen. Det jag gillar kanske mest med hela romanen är det verklighetstrogna i Arons känslor som är betydligt mer komplexa än vad han själv kanske tror ibland.


Så värt
Författare: Martin Jern
Förlag: Gilla böcker (2015)
ISBN: 9789186634773
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Ingen normal står i regnet och sjunger

ingen-normal-star-i-regnet-och-sjunger-145x209Jag har som bekant läst Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson och jag fullkomligt älskade den! Och då jag fick nys om Ingen normal står i regnet och sjunger så tänkte jag att jag kommer behöva läsa den, äga den och jag var dessutom ganska övertygad om att jag skulle tycka om denna bok också och jag hann aldrig känna den där nervösa känslan för att den inte skulle älskas lika mycket som debutromanen…

Ingen normal står i regnet och sjunger handlar om Ella, hon är i gymnasieåldern, hennes bästa kompis är en kille vid namn Charlie och tillsammans så är de starka, de är oslagbara och Ellas tanke och känsla är att det alltid kommer att vara de två mot världen oavsett eventuella pojk- och flickvänner och livet.

Ella skriver med jämna mellanrum också listor, något Charlie också gör ibland, som rör den kommande framtiden… Och i listorna de båda skrivit för hösten så står det inget om att hitta kärleken, men kanske är det just därför Charlie träffar Niki och Niki blir en del av både Charlies och Ellas vardag?

Och ja, vad ska jag säga? Jag vill ju inte gå in för mycket på varken handlingen eller viss tematik som helt klart är det bästa med hela boken. Jag tycker dock att jag kan nämna en del saker som är mer allmänna och som inte avslöjar för mycket:

Ska jag höja vissa saker till skyarna så blir det listandet som är en del av framför allt Ella och som får mig att le, som får mig att själv vilja göra liknande listor och det är en del som gör Ella mer levande för mig. Jag vill dessutom poängtera att känslorna är högst närvarande i den här ungdomsromanen och att den gör så mycket för autenciteten med sin ärliga, komplexa karaktär och där känslorna ges den slagkraft som de emellanåt behöver för att understryka hur de faktiskt känns. Känslorna inte bara står där i texten, nej, känslorna känns också för mig som läsare! Och sedan gillar jag allt med relationsbeskrivningarna och där ingår alla relationer från pappa – dotter, bästa vän – bästa vän, vän – vän samt när kärleken slår till hos en part eller hos båda parter! Sedan är ju romanen skriven med en bra balans mellan vardagsallvar och lagom distanserande humor. Så:

Ingen normal står i regnet och sjunger känns välkomponerad, fullkomligt älskvärd och läsvärd. Och jag som både läst och äger den kan konstatera att jag är överväldigat lycklig över att ha fått ställa den bland mina älsklingsböcker i bokhyllan! ❤️


Ingen normal står i regnet och sjunger
Författare: Sara Ohlsson
Förlag: Gilla böcker (2016)
ISBN: 9789188279255
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris