Avsluta serier: Harry Potter och De Vises Sten

Första Harry Potter-boken som jag alltså inte läst förut och som ingår i utmaningen som Nelly startat, är nu utläst. För att ha läst alla böcker i seiren ska också bok nummer två och tre läsas …

Och spontant kan jag bara säga att jag önskar mer än någonsin att Hogwarts verkligen fanns. Jag hade velat gå mina sju år på Hogwarts, fått vänner för livet och fått ta del av den både skrämmande, men fötrollat magnifika världen, som presenteras i Harry Potter. Jag som tagit del av Harry Potter främst genom filmerna, och sedan genom böckerna från och med fjärde fram tills nu, kan ju säga att böckerna är precis lika målande av trollkarlsvärlden som filmerna ger dessa bilder en rättvis magi som når hjärtat.

Jag har alltid gillat Ron Weasley, och tycker att jag får en klar bild av honom och Harry Potter så klart, samtidigt som man får bilden av Hermione genom pojkarna. Detta ger en ganska negativ bild av henne, eftersom de upplever henne som en besserwisser. Men med tanke på vad till exempel Malfoy och andra i Slytherin tycker om häxor av mugglarhärkomst, så kan man också förstå varför hon är som hon är. Hon måste bevisa mer än många andra att hon är värd något!

Orden som är specifika för den här trollkarlsvärlden Harry Potter oväntat får ta del av tycker jag att man kommer in i utan problem. Jag tycker också att J. K. Rowling utan tvekan sköter presentationen av saker och ting på ett bra sätt då det sker på ett naturligt sätt i berättelsen – delvis tack vare att Harry Potter är okänd inför samma saker som vi läsare är okända inför. När professor McGonagall presenterar de fyra elevhemmen exempelvis, så nämner hon dem mest bara, men då förklarar sorteringshatten mer med hjälp av en sång och man har även uppfattat att Slytherin består av en speciell sorts människor som kanske inte skyr många medel för att nå sitt mål dessför innan när Hagrid har pratat med Harry …

Jag visste redan hur boken skulle sluta eftersom jag har sett filmen, men jag måste ändå säga att trots att första boken inte kommer igång på riktigt allvar förrän mot slutet, så tycker jag att det passar bra och aldrig blir tråkigt för den sakens skull. Det är ändå så mycket nytt som både Harry måste smälta och så mycket nytt läsaren måste ta in av en värld som inte är som vår – så det gör liksom ingenting alls. Och jag tycker att slutet är lite överrumplande på sitt sätt, vilket känns bra. Och man märker att Harry Potter inte är perfekt – han har sina fel och brister (även om han är en naturbegåvning i trollkarlsvärldens Qudditch). Hans första år kan man kanske också ifrågasätta om Harry verkligen är modig, eller bara dumdristig när han fått en familj på skolan och några att skydda?

 

 

Hur som haver är jag mycket sugen på att se filmen …