Fågelbarn

Christin Ljungqvists Kaninhjärta lästes ut alldeles nyligen. Den gjorde mig alldeles till mig och jag kände att impulsen att ta mig an Fågelbarn var för stark för att ignoreras. Jag kan med det inte tacka ”Gilla Böcker” nog, som gjorde att min starka längtan kunde mildras och gå över i något annat.

De första trettio sidorna slogs jag bland annat av att Hanna, som jag mötte som biperson i Kaninhjärta, verkligen blir en person för mig. Detta bland annat för att berättarrösten är annorlunda i den här romanen i förhållande till debuten. Visst känner jag igen Ljungqvist, men det är skickligt och befriande för mig att berättarrösten och upplägget i den här boken inte är densamma som i hennes debutroman. Det gör att jag kommer ännu närmare Hanna för att hon känns verkligare. De första trettio sidorna slogs jag också av Hannas bröder Jens och Samuel. Jag slogs redan här av relationerna dem emellan och de olika känslor som Hannas bröder väcker hos henne. Tre frågor nådde mig speciellt: Vem är Jens? Vad har Jens gjort? Varför har Hanna gjort tatueringen på handleden i form av en skata?

Jag har dessutom börjat med att inte läsa igenom baksidetexten på böcker så noga. Det här mestadels för att jag känner att jag får för mycket information ibland som stör min läsning. Det är mycket som jag liksom inte får känna in, eller förstå på egen hand, kan jag tycka. Så av principskäl läste jag inte igenom den, och det gjorde på ett sätt att jag fick räkna ut Samuels roll i nutiden på egen hand, samtidigt som jag misstänker att jag fick en starkare känsla av att Hannas familj är en skadad familj av olika skäl.

Det är mycket som berör mig i den här romanen. Jag älskar språket. Jag känner in Hanna och jag känner att jag skulle vilja lära känna henne, fastän hon känns som en svår person på grund av hennes reserverande sida (som ju får sin förklaring i den här romanen). Jag berörs av Hannas föräldrars sätt att hantera saker och deras sätt att se på världen. Därmed berörs jag av deras tänkta och givna roller som mamma och pappa i familjen. Jens ger mig redan från början dåliga vibbar. Jag litar inte på honom … Och Samuel har jag svårt att få grepp om, vilket i sig också får sin förklaring. Och många gånger berörs jag av negativa känslor. Känslorna väller in, som grå dimma och jag känner därför ofta av känslolägen som följs av svek, sorg och ett tvetydigt hat.

Relationerna i Fågelbarn är komplexa. Kanske är de något av de mest komplexa jag har mött i en ungdomsroman. Det är så många människor runt Hanna som hon inte riktigt kan lita fullt och fast på, så som det ju brukar vara i verkligheten. Till viss del Samuel, men mamman, pappan, Rebecka och även Fanny och andra släktingar. Samt Hannas klasskompisar på gymnasiet. Den mest positiva relationen hon har är den hon utvecklar med Pontus. Jag är så glad över att Hanna får den chansen. Hon behöver verkligen träffa en positiv person med en öppenhet som många andra i hennes närhet saknar.

Det här med öppenheten handlar mycket om Hannas andliga förmåga. Hon kan se andar och har alltid kunnat se dem. Men det är inget hennes omgivning godkänner eller vill veta av. Hon avvisas på ett sätt som person då många ser att hon inte kan skilja på verklighet och fantasi. Och de som får en känsla av att hon är sann även i den andliga sidan, tar ofta ett steg bort ifrån henne, i en rädsla. Jag känner så mycket för Hanna som vet vem hon är, vet, men inte får ge uttryck för hela hennes väsen.

Det som också möter mig är religion som på ett sätt blir en kontrast till Hannas andlighet. Jag möts också av karriär, status och pengar som en kontrast till att leva och må bra i det lilla…

Jag tycker att Christin Ljungqvist lever upp till mina förväntningar. Trots att Kent-referenserna försvann kan tilläggas. Jag får ju som sagt faktiskt acceptera att det var en del av Mary och Annes historia och liv. Inte Hannas. Jag skulle därför utan tvekan vilja be de som redan upptäckt Ljungqvist att läsa Fågelbarn och komma ihåg att det här är Hannas historia. Och de som inte läst Ljunqvists debutroman, kan utan tvekan läsa den här boken före Kaninhjärta om de önskar. Tidsmässigt utspelas Fågelbarn före Kaninhjärta trots allt.