Det handlar om dig

Jag skymtade Sandra Beijers Det handlar om dig på bibblan i torsdags och tänkte att jag skulle ta med den hem som helgsällskap när jag skulle till min kompis i helgen. Och samma kväll tappade sambon upp ett bad till mig och jag satte mig med den här (jag skulle bara kika lite)… Och snart hade jag läst 120 sidor och en timma hade susat iväg… Och jag läste ut de sista sidorna i söndags på bara någon timma. I och med att den är lånad på bibblan prickar jag även av en punkt i kaosutmaningen ”30. Läs en lånad bok”.

Underbart är kort, kanske man kan undra. Ja, nej, ja… För den här boken är så bra. Den är tankeskriven, känslofylld och tonåringen i mig hittar delvis tillbaka till då… Men bara delvis. Jag var aldrig den där rebelliska tonåringen… Jag varken rökte, drack alkohol eller gjorde förhastade val just då och där på samma sätt som jag:et. Men ändå: jag gillar det, jag köper det och jag känner ändå någonstans igen (om inte annat känslorna). Känslorna är starka, de tar överhand, de styr, de känns, bara så jävla mycket… Och det är ångestframkallande, nervpirrande och igenkännligt på samma gång.

Jag älskar perspektivet med ett jag och ett du som titeln åsyftar. Ingenting känns ju så viktigt som när man träffar det där du:et med stort D. För just precis då förändras allt och allt handlar om den där speciella personen som man inte kan sluta tänka på och som man känner att man inte kan vara utan. Men när det kommer till känslor är allting också skört… Särskilt i den här åldern. Jag känner igen mig, det gör jag, även i det här. Men samtidigt har jag funnit en hatkärlek till tonårskänslorna som kan vara så irrationella och så otroligt starka och jag har upptäckt denna hatkärlek tack vare just den här romanen.

Sandra Beijer har lyckats skapa en riktigt bra roman. Den är välskriven, den är fylld till bredden av tonårskänslor och framkallar känslor. Och mer än så kan jag knappt begära. Det ska inte vara lätt med känslor, det ska inte bara vara rosa moln… Det ska vara verkligt. Och det är det här.