Ronja Rövardotter

ronja_rovardotter-lindgren_astrid-19189285-frnt[1]Igår kväll påbörjade jag Ronja Rövardotter. Detta är en av mina födelsedagspresenter som jag löste in med hjälp av ett presentkort. Astrid Lindgrens böcker har jag främst bekantat mig med genom filmerna som barn, men det kändes riktigt mysigt att sätta sig och läsa en av de berättelserna som jag vet att jag kollade på ganska ofta när jag var liten (och på kortis ibland idag).

Berättelsen är ju mysig, även fast det finns en del småkusliga inslag också. Jag gillar kanske bäst hela konceptet med kontakten med djur och natur, där jag riktigt myser av alla känslor och bilder jag får (delvis tack vare filmen) när skogen beskrivs, stenarna, grottorna och stora ståtliga Mattisborgen. Början i sig är ju nästan oslagbar där Lovis sjunger sig genom värkarna samtidigt blixtarna dånar i vinternatten. Det är också natten som Ronja föds som Mattisborgen klyvs av blixten mitt itu, så att helvetesgapet skapas…

Jag gillar skarpt allt hitte-på, där realismen blandas med fantastiska inslag. Det gör mycket för berättelsen kan jag tycka och ger den där extra spänningen till historien också. Rumpnissarna, är en favorit sedan jag var barn, och visst tyckte jag att vildvittrorna var otäcka som få. Nu visste jag ju visserligen hur allting skulle gå, vilket ju tar bort en viss udd av berättelsen, men jag är ändå glad när jag inser att filmen och boken är samma historia. Det är inget som saknas…

Karaktärerna tilltalar mig, miljön, den straka kvinnan i både Ronja och hennes mor. Jag tycker också att Ronjas längtan tillbaka till sommaren, våren, hösten, den där stränga vintern blir så tydlig, eftersom hon ju just upptäckt världen utanför Mattisborgen och med det just insett att hon förundras och inte kan sluta älska eller sakna den så skarpt efter dess.

Ronja och Birk, blir dessutom lite av en Romeo och Julia-saga, utan ett olyckligt slut… Känslan kommer delvis ur det faktum att Ronjas och Birks familjer är rövarfiender, vilka inte skulle samtycka till att deras barn träffas…

Systra mii… Ja, inte är det för intet jag kallar mina systrar vad Birk kallar Ronja. Det klingar dessutom så fint.

Annonser

3 reaktioner på ”Ronja Rövardotter

  1. Mia Hansén skriver:

    åh ronja! 🙂 jag minns väldigt väl när mamma läste högt för mig, mer! denna version är så fin så fin, men hjärtat klappar allt lite lite mer när jag ser den gröna fina!

    • Elina skriver:

      Ja, det är jättefint det med. Dock har jag ingen relation till den boken, så det blev perfekta köpet det här… (; (: Särskilt eftersom jag köpte tre i samma stuk. ;D

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s