Jag väntade in att pocketen kom och tills jag på ett sätt kanske inte hade lika höga förväntningar längre. Detta delvis på grund av att jag aldrig tror mig någonsin igen få känna en sådan aha-upplevelse, eller ska man kalla det uhu-upplevelse, som med deras Hypnotisören…
Men jag måste säga att Stalker kanske är den roman som tillsammans med just Hypnotisören är någon slags Kepler-topp-i-topp ändå… Åtminstone en del av min topp-tre av Kepler. Hypnotisören erhåller fortfarande första plats på listan, dock. Det vill jag poängtera i sammanhanget.
Detta är ytterligare en bladvändare och än en gång – med risk att låta oerhört tjatig – k.a.p.i.t.e.l.l.ä.n.g.d.e.n – den är så jag! Jag älskar de korta kapitlen som på något sätt bara bevisar för mig hur lagom långa de i själva verket är. Jag hinner på denna perfekta längd att läsa så mycket på så kort tid för att jag har ”råd” tack vare kapitellängden. Jag behöver inte ha ångest över att kanske tvingas sluta läsa mitt i en sida, mitt i ett kapitel, för att jag kan, tack vare kapitlens längd, alltid sluta läsa efter avslutat kapitel!
Den här romanen är en bladvändare både på grund av kapitlen, som fysiskt hjälper en på traven. Dock är boken sannerligen, och främst, en bladvändare också med tanke på dess innehåll! Det är spännande, högt tempo och mord direkt från start… Polisen arbetar från början i motvind och jag kände stressen som läsare och frustrationen över att ha både klockan, och delvis tekniken, emot sig när man önskar rädda liv, önskar ett avslut på de brutala morden som uppenbarligen utförs en kort tid efter att filmer postats på samma välmående kvinnor som sedan hittas bestialiskt mördade…
Det finns en hel del ingredienser som hettar upp spänningen, samtidigt som jag har lite invändande tankar främst om Bark och Linna som karaktärer. Jag är ganska trött på båda dessa män, måste jag säga. Det känns som om de aldrig tar sig upp riktigt och jag känner väl att jag egentligen mest ser dem sjunka djupare och djupare ner i olika hål som de grävt eller fortfarande gräver… Men, men… Margot Silverman tar som tur är en hel del plats i även denna roman, och henne kan jag leva med bättre (trots att jag känner att även hon börjar gräva en del hål…)!
Eventuellt upplever jag Stalker mot slutet som lite väl överdriven. Samtidigt kanske det ter sig så överdrivet för min del för att jag inte riktigt var beredd på det och inte vet vad sannolikheten skulle vara för ett liknande utfall? Jag vet inte…
Nu har Kepler i alla fall bevisat många gånger att de kan skriva riktigt spännande bladvändare! Det är inget jag kommer betvivla någonsin inför framtiden.
Stalker
Författare: Lars Kepler
Förlag: Månpocket (2015)
ISBN: 9789175034539
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
i elinas hylla 
Jag hade nog lite för höga förväntningar och det slutade med att jag inte tyckte den var så spännande som jag hade väntat mig.
Jag hade inte jättehöga förväntningar, och det där med förväntningar är så svårt… Har man för höga är det så lätt att bli besviken! ;O