Lova Lovéns Pupillen är för mig något alldeles extra, kanske mest på grund av huvudpersonen Amanda och det perspektiv som någon som inte kan se, som är blind, ger. Jag gillar att det är med andra sinnen Amanda måste uppfatta både sin omgivning och dem i den med. Hon måste lyssna in allt och därigenom uppfatta personer.
Jag känner in ensamheten Amanda på ett sätt står för och lever i. Visst har hon sitt jobb och här har hon sin kollega Lisa, som man också förstår är en av hennes vänner. Men innan jobbet och efter jobbet, lever hon i ensamhet… Det är också därför man kan tolka in hennes rädsla och hennes pirr, när hon möter en man som visar väldigt stort intresse för just henne…
Jag gillar att man kan tolka in just rädslan och pirret på olika sätt. Jag tänker inte gå in på hur man kan se det just nu, men läser man novellen, eller har läst den, så tror jag att man förstår ungefär vad jag menar med det. Särskilt om man tar specifik hänsyn till Amandas sätt att tolka världen: genom andra sinnen än med synen.
Detta är till synes en kärlekshistoria, eller det kan vara det hela vägen också, beroende på hur man ser det hela, hur man tolkar novellen. Jag kan villigt erkänna att jag inte tycker mig förstå fullt ut vad som faktiskt skett eller ej när slutet av novellen kommer, men jag ser det som en aha-upplevelse då detta inte ger mig en negativ läsupplevelse, utan snarare en positiv.
Jag gillar den här novellen och kan tänka mig att detta är en sådan där novell jag kommer gå tillbaka till längre fram, för jag känner mig dragen att ta reda på hur jag ser på den om ett tag och vad jag tänker om slutet då…
Pupillen [Elektronisk resurs]
Författare: Lova Lovén
Förlag: Swedish Zombie (2015)
ISBN: 9789188185006
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
i elinas hylla 
En reaktion på ”Pupillen”