Då var det dags för Fem frågor igen. Huvudperson idag är Lova Lovén. Lova har författat en del jag läst på sistone: Under hennes hud, Dead Woman, Pupillen och ”Gastkramad” i 13 svarta sagor. ”Gastkramad” är en novell som dryper av saknad, men inte bara saknad utan en hel del andra känslor och insikter… Vad händer med en storasyster när lillasystern inte längre finns? Hur känns det att vara hemma när familjen inte längre är hel? Vad känns, vad tänks och farmför allt: vad inses? Mitt i sorgen växer skräcken fram… Läs Lova Lovéns svar på mina fem frågor:
Fem frågor till Lova Lovén:
1. Vilka tre ord beskriver dig bäst som författare?
Kaotisk, sprudlande och morbid.
2. Vilken är din viktigaste ingrediens för en lyckad skrivprocess?
Viljan. Att fortsätta även när du offrar ditt sociala liv, din sömn och ditt förstånd och även om det blir skit av varje mening. För att citera Christer Björkman, ”imorgon är en annan daaag…”
3. Vilket verk har du skrivit som du nog aldrig kommer att glömma?
Om jag bortser från projektet jag jobbar med nu, så får det nog bli Kummelbarn. När jag satt och skrev mitt i natten hände det att jag jagade upp mig tills jag hörde väsande andetag, tassande och knarrande överallt. Omgiven av ”låtsaskompisar”. Tips till alla andra lättskrämda stackare: ta en paus och bildgoogla kattungar och valpar.
4. Vilken bok önskar du att du hade skrivit (och alltså inte den egentliga författaren)?
Det känns som en knepig sak att önska, men rent hypotetiskt? Häxtävlingen av Eva Ibbotson. Den har allt. Humor, magi, kärlek… kannibalistiska råttor….
5. Vilken bok kan du inte undgå att föra på tal, om och om igen, just nu?
Cabal av Clive Barker. Det är en värld som jag återvänder till gång på gång, kanske för att det är den första berättelsen som för mig introducerade monster som individer. Alla varelser i bokens underjordiska stad låter läsaren relatera till hur det är att brännmärkas som Annorlunda. Den urgamla diskussionen om verklig ondska, mänsklig eller omänsklig, går hand i hand med bokens vackra mytologi. I det här fallet skulle jag påstå att filmen Nightbreed gör boken rättvisa, mycket eftersom Barker var så involverad.
Foto: Thijs de Vries.
i elinas hylla 