Hittills har jag läst tre stycken Agatha Christie-noveller, tillika de första Christie jag någonsin läst, och dessa har jag tänkt att jag ska mikrorecensera då jag trots allt inte vill avslöja för mycket då de ju trots allt är korta berättelser. Första jag läste var Döden i floden, andra jag läste var Den blå pelargonen och den senaste jag läst var Diomedes hästar. Jag kommer därför att recensera dem i den ordning de lästs.
I denna Agatha Christie bekantas jag med karaktären miss Marple. I Döden i floden möter vi, bland annat, miss Marple i samtid med ett aktuellt fall som rör en ung flickas förmodade självmord.
”‘Sir Henry – den här flickan – Rose Emmott. Hon dränkte sig inte – hon blev mördad… Och jag vet vem som mördade henne.'” (sid. 8-9).
Jag tycker detta var en angenäm berättelse i och med miss Marple som person och de fina replikeringarna som på något sätt ändå ger en viss stämning. Detta är också en ganska mysig och kort deckarhistoria, trots att mord såklart inte är mysigt i sig, vilket jag också gillade.
Döden i floden
Författare: Agatha Christie
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890753
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Agatha Christies Den blå pelargonen kretsar också kring miss Marple som huvudperson. I den här novellen snubblar miss Marple över lite skvaller om ett förutspått dödsfall, eventuellt med övernaturliga kopplingar (förutspått av en spåkvinna)…
”‘Jag älskar spökhistorier.’
‘Jag vet inte…’ Överste Bantry tvekade. ‘Jag har aldrig trott mycket på det övernaturliga. Men det här…'” (sid. 7).
Även den här novellen gillade jag mycket utefter samma motivering som för första novellen av Agatha Christie. Det är något mysigt i det lilla, tack vare miss Marple, miljöerna, språkandet och även slutet….
Den blå pelargonen
Författare: Agatha Christie
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890760
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Diomedes hästar introducerar mig istället för karaktären Hercule Poirot. Berättandet blir med huvudkaraktären lite annorlunda och stämningen och farten är något annorlunda i och med detta:
”‘Polisen kommer att vara intresserad av den här festen i kväll?’ sa han..
‘Det är just det…’ sa Michael Stoddart i olycklig ton.” (sid. 7).
Det tråkiga är att jag inte alls är lika förtjust i Hercule Poirot som person vid en jämförelse med miss Marple. Detta gör att jag trots att historien i sig kanske är ganska bra, inte kan tycka om den lika helhjärtat som de första två.
Diomedes hästar
Författare: Agatha Christie
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890777
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
i elinas hylla 
Agatha Christie är en av mina favoriter!
Jag gillar henne hittills miss Marple-mässigt i alla fall! (; (: