5 × Astrid Lindgren

Ja, nu var det ett himla bra tag sedan jag läste ut dessa fem noveller, men jag tänkte ändock göra mikrorecensioner av dem och få de här recensionerna skrivna. Anledningen till att det tagit ett tag att skriva ihop något om de fem novellerna i fråga: Luise Justine Mejer, Prinsessan som inte ville leka,  Tu Tu Tu!, I skymningslandet och Märit, är förmodligen för att de delvis är ganska olika och att jag haft lite svårt för att samla tankarna och känslorna för verken.


9789175890685_200_luise-justine-mejer-en-karlekshistoria-fran-1700-talets-tyskland_haftadLuise Justine Mejer har undertiteln ”En kärlekshistoria från 1700-talets Tyskland”, och det är precis vad det är. Det här var kanske det verk jag minst trodde (av de fem verken) att jag skulle få läsa av Astrid Lindgren.

”Det var inga yrande ungdomar som träffades den där kvällen hos hovrådet Brandes i Hannover. Boie var trettiotvå och Luise trettio, en riktig gammeljänta alltså, åtminstone efter den tidens begrepp.” (sid. 5).

Jag gillar mycket i språket och känslan som språket framkallar, men jag vet egentligen inte om jag tar till den sådär till hjärtat på det sätt jag hade önskat. Ändå är det alltså något där att gilla och fröjdas av!


Luise Justine Mejer : en kärlekshistoria från 1700-talets Tyskland
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890685
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


prinsessan_som_inte_ville_leka_rgb-e1425996301734Lindgrens Prinsessan som inte ville leka är däremot en novell jag absolut misstänkt Astrid för. Inom ramen för berättelsen har vi en prinsessa, som till synes har allt, men ändå inte vill leka:

”Prinsessan bodde i ett fasligt vackert slott tillsammans med sin pappa kunden och sin mamma drottningen och hundra hovdamer och lika många hovherrar. Några barn fanns det inte i hela slottet, för Lise-Lotta hade inga syskon, och drottningen trodde inte, att det gick an, att små prinsessor lekte med såna barn, som inte var prinsessor eller prinsar.” (sid. 5-6).

Det här är en novell som har ett Astrid Lindgren-djup, vilket jag tycker definierar hennes berättelser som kan läsas av de flesta åldrar, tillsammans med andra eller ensam… Och på tal om ensamhet – ett vemodigt vackert tema hos Lindgren!


Prinsessan som inte ville leka
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890661
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


tu_tu_tu-lindgren_astrid-31811889-641754701-frntlTu Tu Tu! är av en lite mörkare karaktär, även om det är upp till den som läser att tolka huruvida det är med den saken. Jag skulle också vilja mena att den är inspirerad av sägner:

”Hon tänkte på vad hon hade hört om huldran och om trollen, om älvorna och näcken och om de underjordiska. Hennes ögon började se syner.” (sid. 9).

Här finns också en del att verkligen gilla och om inte annat tolkningsmöjligheten och det vackra språket och berättandet! Jag gillar dessutom Lindgren när hon är lite mörkare i sitt berättande…


Tu Tu Tu!
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890654
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


i_skymningslandet_rgb-e1425996328667I Skymningslandet är också sådär typisk Astrid Lindgren på många vis: bland annat ett litet barns sårbara ensamma själ som ges en tillflykt undan verkligheten (eller hur man nu ska tolka det hela):

”‘Jag kan inte följa med någonstans’, sa jag, ‘för jag har ont i mitt ben.’
Men då kom herr Liljonkvast fram till mig och tog mig i handen.
‘Spelar ingen roll’, sa han, ‘Spelar ingen roll i Skymningslandet.'” (sid. 5-6).

Jag gillar i alla fall mycket med den här berättelsen och jag kan inte låta bli att få lite Peter Pan-vibbar av berättelsen… ”I Skymningslandet kan man flyga.”


I Skymningslandet
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890678
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


märit_rgbSista novellen att presentera, men absolut inte minsta, är Lindgrens Märit. Den här novellen har jag ett vagt minne om att jag hört talas om innan, men sedan är den också välskriven och lite otäck då den bland annat handlar om död (detet i citatet nedan), och som det låter är huvudpersonen Märit:

”Men innan vi kommer till det, måste jag först tala om den gången när Jonas Petter var så snäll mot Märit. För det var så det började.” (sid. 4).

Det här är kanske en av favoriterna, trots att den är så påtagligt obehaglig och samtidigt vackert skriven, viktig och vass. Det ligger något storslaget i att deklarera huvudpersonens kommande död tidigt i berättelsen och sedan lyckas väva samman berättelsen så väl och trots detta faktum…


Märit
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890647
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Kommentera gärna!